JESAJA 57
57
Israels otrohet
1Den rättfärdige går under utan att någon bryr sig.
Gudaktiga män rycks bort utan att någon inser
att det är från ondskan som den rättfärdige rycks bort.
2Han träder in i friden.
De vilar där de ligger, de som gick den rätta vägen.
3Men ni där, kom hit!
Ni söner till teckentyderskor,
barn till äktenskapsbrytare och horor.
4Vem förlöjligar ni?
Mot vem grimaserar ni?
Ni är upprorets barn, lögnens avkomma!
5Ni brinner av lust mellan ekträden
och under alla grönskande träd.
Ni slaktar era barn i ravinerna,
nere i bergsklyftorna.
6Ravinens glatta avgudastenar
är din del, de är din lott.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och frambär matoffer.
Skulle jag finna mig i det?
7Du har placerat din bädd på ett stort och högt berg.
Dit gick du upp för att offra slaktoffer.
8Bakom dörr och dörrpost satte du din hednasymbol.
Du övergav mig, klädde av dig,
steg upp i din säng och gjorde plats.
Du ingick en pakt med dem
som du älskar att ligga med.
Du stirrar på deras kön.
9Du drog till Melek med olja, och med många salvor.
Du sände dina budbärare till fjärran land,
och ända ner till dödsriket.
10Du blev trött av din långa färd
men du sa aldrig att det var hopplöst.
Du fick förnyad kraft och svagheten gav vika.
11Vem räds du för och fruktar
eftersom du lever i lögn
och glömmer mig och är likgiltig för mig?
Är det för att jag tigit en lång tid
som du inte fruktar mig?
12Men jag ska blotta
din rättfärdighet och dina gärningar.
De ska inte hjälpa dig.
13Låt din avgudasamling rädda dig när du ropar!
En vind tar med dem alla, en pust för bort dem.
Men den som tar sin tillflykt till mig
ska äga landet och ärva mitt heliga berg.
Helande och tröst
14Han säger: "Bygg, bygg, röj väg!
Ta bort stötestenen från mitt folks väg!"
15För så säger den höge och upphöjde,
som lever för evigt och vars namn är Helig:
Jag bor i det höga och heliga,
och hos den som är nedbruten
och har en ödmjuk ande.
Jag ger liv åt de ödmjukas ande,
liv åt de nedbrutnas hjärtan.
16Jag ska inte strida för evigt, inte ständigt vara vred.
För då skulle deras ande flämta inför mig,
de själar jag skapat.
17Hans syndiga begär efter mammon
gjorde mig vred.
Så jag slog honom och dolde mig i min vrede.
Men han gav sig av och följde sitt eget hjärta.
18Jag såg hans vägar.
Men jag vill bota honom och leda honom
och trösta honom och hans sörjande.
19Jag skapar lovsång på deras läppar.
Fred och välgång för den som är fjärran
och den som är nära, säger Herren.
Jag ska bota honom.
20Men de onda är som ett upprört hav
som aldrig är stilla,
dess vågor rör upp dy och slam.
21Det finns ingen fred för de onda, säger min Gud.
Nu markerat:
JESAJA 57: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel