FÖRSTA MOSEBOKEN 49
49
Jakob välsignar sina söner
1Jakob kallade till sig sina söner och sa: ”Kom närmare, så ska jag berätta vad som ska hända er i kommande dagar. 2Kom hit och lyssna, ni Jakobs söner, lyssna på Israel, er far!
3Ruben, du är min förstfödde, min kraft och min mandoms första frukt, främst i värdighet, främst i makt. 4Turbulent som vatten, ej mer den främste, för du besteg din fars bädd, du vanärade den. Han besteg min säng!
5Simeon och Levi är bröder, deras knivar är våldets redskap. 6Jag ska inte följa deras råd, inte umgås med dem! För i raseri dräpte de män, av nöje stympade de oxar. 7Förbannad är deras våldsamma vrede, deras brutala raseri! Jag ska splittra dem i Jakob, skingra dem över Israel.
8Juda, dina bröder lovordar dig. Du har handen på fiendens nacke. Din fars söner böjer sig för dig. 9Juda är ett ungt lejon. Du reser dig från bytet, min son. Han sträcker sig och lägger sig ner som ett lejon, som en lejonhona. Vem vågar väcka honom? 10Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven mellan hans fötter, till dess Shilo kommer och folken lyder honom. 11Han binder sin åsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid den ädla rankan. Han tvättar sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod. 12Hans ögon är mörkare än vin, hans tänder vitare än mjölk.
13Sebulon bor vid havets kust, kusten där skeppen lägger till. Hans gräns går mot Sidon.
14Isaskar är en stark åsna som vilar i sitt hägn. 15Han fann viloplatsen god och landet ljuvligt. Då böjde han nacken under bördan och blev en arbetspliktig slav.
16Dan ska döma sitt folk som en av Israels stammar. 17Dan ska vara en orm vid vägen, en giftorm på stigen, som biter hästen i hasen så att ryttaren faller baklänges. 18Herre, jag väntar på din frälsning!
19Gad angrips av trupper
men angriper själv deras hälar.
20Ashers mat är utsökt, han bjuder på kungliga läckerheter.
21Naftali är en frisläppt hind som uttrycker sig ljuvligt.
22Josef är ett ungt fruktträd, ett ungt fruktträd vid källan, med grenar som klättrar efter muren. 23Fientliga bågskyttar angriper, de skjuter mot honom med hat. 24Men hans båge är stadig, armar och händer spänstiga, genom Jakobs Mäktige, genom Herden, Israels Klippa, 25din fars Gud som hjälper dig, genom den Allsmäktige som välsignar dig med himlens välsignelser därovan, välsignelser från djupet därnedan, välsignelser från bröst och moderliv. 26Din fars välsignelser överträffar mina fäders välsignelser, till de eviga höjdernas härlighet. De ska vara över Josefs huvud, över hjässan på den avskilde bland sina bröder.
27Benjamin är en glupsk varg. På morgonen äter han sitt rov, på kvällen fördelar han bytet.”
28Detta är alla Israels tolv stammar, och detta är vad deras far sa till dem. Han välsignade dem och gav åt var och en sin särskilda välsignelse.
Jakobs död och begravning
29Sedan befallde han dem: ”Jag ska nu förenas med mitt folk. Begrav mig hos mina fäder i grottan på hettiten Efrons mark. 30Det är grottan vid fältet i Makpela, nära Mamre i Kanaan, det fält som Abraham köpte till gravplats av hettiten Efron. 31Där begravdes Abraham och hans hustru Sara, där begravdes Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea. 32Marken och grottan där köptes från Hets söner.”
33När Jakob hade gett sina söner dessa befallningar drog han upp fötterna i sängen. Han drog sitt sista andetag och förenades med sitt folk.
Nu markerat:
FÖRSTA MOSEBOKEN 49: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel