FÖRSTA MOSEBOKEN 45
45
Josef ger sig till känna för sina bröder
1Josef kunde inte behärska sig längre inför alla som stod omkring honom. Han ropade: ”Alla går ut härifrån!” Ingen blev kvar hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder. 2Han grät så högt att egyptierna hörde det. Även faraos husfolk hörde det.
3Josef sa till sina bröder: ”Jag är Josef. Lever min far än?” Men hans bröder kunde inte svara, för de stod skräckslagna inför honom. 4Då sa Josef till dem: ”Kom hit till mig.” De gick närmare. Och han sa: ”Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. 5Men var inte bedrövade eller upprörda för att ni sålde mig hit. För Gud sände mig hit före er för att rädda liv. 6I två år har det varit hungersnöd i landet, och i fem år till ska man varken plöja eller skörda. 7Men Gud sände mig hit före er, för att låta er bli en kvarleva på jorden och hålla er vid liv genom en stor befrielse. 8Så det var inte ni som sände mig hit utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egypten. 9Skynda er upp till min far och säg till honom: ’Så säger din son Josef: Gud har gjort mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig, och dröj inte! 10Du ska få bo i landet Goshen och vara nära mig, du och dina barn och barnbarn, dina får och kor och allt du äger. 11Det är fem hungerår kvar, men jag ska sörja för dig. Varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig ska bli utblottad.’ 12Lyssna! Ni ser själva, och min bror Benjamin ser, att det är jag som talar till er. 13Berätta för far om all min ära och makt i Egypten och om allt ni sett. Och hämta hit far så fort ni kan.” 14Och Josef omfamnade Benjamin och grät, och Benjamin grät i hans famn. 15Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan samtalade hans bröder med honom.
16Då de fick höra i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare. 17Farao sa till Josef: ”Säg till dina bröder att göra så här: Lasta era djur och far till Kanaan. 18Hämta er far och ert husfolk och kom till mig. Jag ska ge er det bästa i Egypten och ni ska få äta av landets utsökta rätter. 19Du ska påbjuda dem att göra så här: Ta med vagnar från Egypten för era små barn och era hustrur. Hämta er far och kom. 20Bry er inte om era ägodelar, för det bästa i hela Egypten ska vara ert.”
21Israels söner gjorde så. Josef gav dem vagnar, som farao befallt, och mat på vägen. 22Han gav var och en av dem nya kläder. Till Benjamin gav han 300 silvermynt och fem uppsättningar nya kläder. 23Till sin far skickade han följande: tio åsnor lastade med det bästa Egypten hade och tio åsneston med säd, bröd och annan mat åt hans far för resan. 24Sedan sände han iväg sina bröder, och när de gav sig av sa han: ”Bli inte ovänner på vägen!”
25De drog upp från Egypten och kom till sin far Jakob i Kanaan. 26De berättade för honom: ”Josef lever! Han är härskare över hela Egypten!” Jakob blev som förlamad, för han kunde inte tro dem. 27Men när de talade om för honom allt vad Josef sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick anden i deras far Jakob nytt liv. 28Och Israel sa: ”Det räcker! Min son Josef lever än. Jag vill fara iväg och se honom innan jag dör.”
Nu markerat:
FÖRSTA MOSEBOKEN 45: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel