FÖRSTA MOSEBOKEN 30
30
1När Rakel såg att hon inte födde några barn åt Jakob, blev hon avundsjuk på sin syster och sa till Jakob: ”Ge mig söner, annars dör jag!” 2Då blev Jakob arg på Rakel och sa: ”Har jag ersatt Gud? Det är han som förvägrat dig barn.” 3Hon sa: ”Här är min slavinna Bilha. Gå in till henne, så kan hon föda åt mig och jag får en familj genom henne.” 4Så gav Rakel honom sin slavinna Bilha till hustru, och Jakob gick in till henne. 5Bilha blev med barn och födde en son åt Jakob. 6Då sa Rakel: ”Gud har dömt till min fördel. Han har hört mig och gett mig en son.” Därför gav hon honom namnet Dan. 7Rakels slavinna Bilha blev med barn igen och födde en andra son åt Jakob. 8Då sa Rakel: ”Jag har kämpat med Gud och min syster, och vunnit.” Och hon gav honom namnet Naftali.
9När Lea såg att hon inte fick fler barn tog hon sin slavinna Silpa som hon gav till hustru åt Jakob. 10Leas slavinna Silpa födde en son åt Jakob. 11Då sa Lea: ”Vilken fröjd!” Och hon gav honom namnet Gad. 12Leas slavinna Silpa födde en andra son åt Jakob. 13Då sa Lea: ”Jag är så lycklig. Kvinnor ska kalla mig lycklig.” Och hon gav honom namnet Asher.
14En dag under veteskörden gick Ruben ut på marken. Han fann kärleksäpplen som han tog med till sin mor Lea. Då sa Rakel till Lea: ”Var snäll och ge mig av din sons kärleksäpplen.” 15Lea svarade: ”Är det inte nog att du har tagit min man? Ska du ta min sons kärleksäpplen också?” Rakel sa: ”Han får ligga med dig i natt om jag får din sons kärleksäpplen.” 16När Jakob kom hem från marken på kvällen mötte Lea honom och sa: ”Du ska komma in till mig, för jag har betalat för dig med min sons kärleksäpplen.” Så låg han med henne den natten. 17Gud hörde Lea. Hon blev med barn och födde en femte son åt Jakob. 18Lea sa: ”Gud har belönat mig för att jag gav min slavinna åt min man.” Och hon gav honom namnet Isaskar.
19Lea blev med barn igen och födde en sjätte son åt Jakob. 20Då sa hon: ”Gud har skänkt mig en god gåva. Nu ska min man visa mig aktning, då jag fött honom sex söner.” Och hon gav honom namnet Sebulon. 21Därefter födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.
22Sedan tänkte Gud på Rakel. Gud hörde henne och gjorde henne fruktsam. 23Hon blev med barn och födde en son. Då sa hon: ”Gud har tagit bort min vanära.” 24Rakel gav honom namnet Josef och sa: ”Herren ska ge mig ännu en son.”
Jakob överlistar Laban
25När Rakel hade fött Josef sa Jakob till Laban: ”Låt mig resa och bege mig hem till min bygd och mitt land. 26Ge mig mina hustrur och barn som jag tjänat dig för, så ger jag mig av. Du vet hur jag har tjänat dig.” 27Laban svarade: ”Se med blida ögon på mig. Teckentydning säger mig att Herren har välsignat mig för din skull.” 28Han fortsatte: ”Bestäm din lön, så ska jag ge dig det.” 29Jakob sa: ”Du vet hur jag har tjänat dig och hur det gått med din boskap under min vård. 30Du hade lite innan jag kom men nu har du överflöd, för Herren har välsignat dig vart jag än gått. Men när ska jag få göra något för de mina?” 31Laban sa: ”Vad ska jag ge dig?” Jakob sa: ”Ge mig ingenting. Gör bara en sak och jag ska fortsätta som herde för din hjord och vakta den. 32Låt mig i dag få gå igenom hela din hjord och skilja ut alla spräckliga och brokiga får och alla svarta lamm och alla brokiga och spräckliga getter. Det ska vara min lön. 33När du en dag framöver kommer för att se min lön ska min rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka ska räknas som stulna.” 34Laban sa: ”Utmärkt, det får bli som du säger.” 35Samma dag skilde Laban ut de strimmiga och brokiga bockarna, alla spräckliga och brokiga getter, alla med något vitt på, och alla lamm som var mörka. Dessa lämnade han i sina söners vård. 36Han satte ett avstånd på tre dagsresor mellan sig och Jakob. Och Jakob fick vakta Labans övriga hjord.
37Och Jakob tog färska grenar av poppel, mandelträd och lönn och skar strimlor av barken så att det vita på grenarna syntes. 38Han lade de skalade grenarna i trågen och vattenkaren, mitt framför djuren när de kom för att dricka. De parade sig där. 39Och när djuren parade sig vid grenarna blev djurens avkomma strimmig, spräcklig och brokig. 40Jakob separerade lammen och lät de andra djuren se mot det strimmiga och allt det mörka i Labans hjord. Så höll han isär sina egna hjordar som han inte blandade med Labans hjord. 41Så ofta de kraftiga djuren parade sig lade Jakob grenarna i trågen framför djurens ögon så att de parade sig vid grenarna. 42Men var det svaga djur lade han inte dit dem. Så fick Laban de svaga djuren och Jakob de kraftiga. 43Och Jakob blev mycket rik. Han fick stora hjordar och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.
Nu markerat:
FÖRSTA MOSEBOKEN 30: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel