FÖRSTA MOSEBOKEN 21
21
Isak föds
1Jahve kom till Sara så som han sagt och gjorde med henne som han lovat. 2Sara blev med barn och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade sagt honom. 3Abraham gav sonen, som föddes åt honom genom Sara, namnet Isak. 4Och som Gud hade befallt Abraham så omskar han sin son Isak när denne var åtta dagar. 5Abraham var 100 år när hans son Isak föddes åt honom. 6Sara sa: ”Gud har fått mig att le. Alla som får höra detta ska le med mig.” 7Och hon sa: ”Vem hade kunnat säga till Abraham att Sara skulle amma barn? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!” 8Barnet växte och blev avvant. Och Abraham ordnade en stor fest den dag då Isak avvandes.
Hagar och Ismael drivs bort
9Sara såg hur den egyptiska kvinnans son betedde sig, den som Hagar födde åt Abraham. 10Då sa hon till Abraham: ”Kasta ut den där slavinnan och hennes son! Slavinnans son ska inte dela arvet med min son Isak.” 11Abraham blev mycket illa berörd eftersom det gällde hans son. 12Men Gud sa till Abraham: ”Bli inte illa berörd på grund av pojken och din slavinna. Gör vad Sara säger, för det är Isaks ättlingar som ska föra vidare ditt namn. 13Men även slavinnans son ska jag göra till ett folk, eftersom han är din son.”
14Tidigt nästa morgon tog Abraham mat och en lädersäck med vatten och lade det på Hagars skuldra och sände iväg henne och pojken. Hon gav sig iväg och vandrade omkring i Beer-Shebas ödemark. 15När vattnet i lädersäcken var slut övergav hon pojken under en buske. 16Hon gick iväg och satte sig på ett bågskotts avstånd, för hon tänkte: ”Jag kan inte se när pojken dör.” Hon satt en bit bort och brast ut i gråt. 17Gud hörde pojkens röst. Och Guds utsände ropade till Hagar från himlen och sa: ”Vad är det med dig, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han är. 18Res dig, hjälp honom upp och ta honom vid handen! För jag ska göra honom till ett stort folk.” 19Gud öppnade hennes ögon, och hon såg en vattenbrunn. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.
20Gud var med pojken. Han växte och bodde i ödemarken och blev en skicklig bågskytt. 21Han bosatte sig i Parans ödemark. Och hans mor tog en hustru åt honom från Egypten.
Abraham och Abimelek sluter förbund
22Vid den tiden kom Abimelek med sin befälhavare Pikol och sa till Abraham: ”Gud är med dig i allt vad du gör. 23Lova mig nu inför Gud att du inte tänker bedra mig eller mina barn och efterkommande. Jag har visat dig godhet, gör du detsamma mot mig och det land där du bor som främling.” 24Abraham sa: ”Det lovar jag.”
25Men Abraham klandrade Abimelek för att hans tjänare bryskt lagt beslag på en vattenbrunn. 26Abimelek svarade: ”Jag vet inte vem som har gjort det. Du har inget sagt och jag har inget hört förrän i dag.” 27Abraham tog får och kor och gav åt Abimelek, och båda slöt förbund med varandra. 28Men Abraham separerade sju lamm från hjorden. 29Då frågade Abimelek: ”Varför har du separerat dessa sju lamm?” 30Abraham svarade: ”Du ska ta emot dessa sju lamm från min hand till vittne om att det är jag som har grävt denna brunn.” 31Därför kallade han platsen Beer-Sheba, eftersom de båda svor eden där. 32De slöt förbund vid Beer-Sheba. Därefter bröt Abimelek och hans befälhavare Pikol upp och återvände till filisteernas land. 33Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Sheba. Där anropade han Jahve, den evige Guden. 34Abraham bodde som främling i filisteernas land en lång tid.
Nu markerat:
FÖRSTA MOSEBOKEN 21: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel