APOSTLAGÄRNINGARNA 21
21
Paulus resa till Jerusalem
1När vi hade skilts från dem och lagt ut seglade vi rakt mot Kos. Nästa dag till Rhodos och därifrån till Patara. 2Där fann vi ett skepp som skulle fara över till Fenikien, och vi gick ombord och avseglade. 3Vi siktade Cypern och lämnade ön bakom oss på babords sida, seglade till Syrien och kom till Tyros, där lasten skulle lossas. 4Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. De sa till Paulus genom Anden att inte bege sig upp till Jerusalem. 5Men när dagarna där hade gått bröt vi upp och fortsatte resan. Alla följde oss, inklusive kvinnor och barn, tills vi kom ut ur staden. Där böjde vi knä på stranden och bad 6innan vi tog avsked av varandra. Sedan steg vi ombord på skeppet, och de återvände hem.
7Från Tyros kom vi till Ptolemais, där vår sjöresa tog slut. Vi hälsade på bröderna och stannade hos dem en dag. 8Nästa dag fortsatte vi och kom till Caesarea. Där tog vi in hos evangelisten Filippos, som var en av de sju, och stannade hos honom. 9Han hade fyra ogifta döttrar som profeterade. 10Efter flera dagar där kom en profet vid namn Agabos ner från Judeen. 11Han kom till oss, tog Paulus bälte, band sina fötter och händer. Och han sa: ˮDetta säger den helige Ande: Så här kommer judarna i Jerusalem att binda den man som äger detta bälte. Och de ska överlämna honom åt hedningarna.ˮ 12När vi och folket som bodde där hörde det vädjade vi till Paulus att inte gå upp till Jerusalem. 13Då svarade han: ˮVad gör ni, gråter och krossar mitt hjärta? Jag är beredd att inte bara bindas utan också att dö i Jerusalem för Herren Jesu namns skull.ˮ 14Och då han inte lät sig övertalas lugnade vi oss och sa: ˮSke Herrens vilja.ˮ
15Efter dagarna där gjorde vi oss redo och begav oss upp till Jerusalem. 16Några lärjungar från Caesarea följde med oss. De tog oss till Mnason från Cypern, en lärjunge sedan länge. Hos honom skulle vi få bo.
Paulus besöker Jakob
17Då vi anlände till Jerusalem välkomnade bröderna oss med glädje. 18Nästa dag gick Paulus med oss andra till Jakob, och alla de äldste var närvarande. 19Paulus hälsade på dem och berättade sedan utförligt om allt som Gud hade gjort genom hans tjänst bland hednafolken. 20När de hörde det prisade de Gud. Sedan sa de till honom: ˮBroder, du ser att flera tusen judar kommit till tro, och alla ivrar de för lagen. 21Men de har fått höra att du lär alla judar ute bland hednafolken att överge Mose och säger att de inte ska omskära sina barn eller leva efter våra seder. 22Vad ska vi göra? De får helt säkert höra att du har kommit. 23Gör därför så här. Vi har fyra män som avlagt ett löfte. 24Ta med dem och rena dig tillsammans med dem, och betala för dem så att de kan raka sina huvuden. Då ska alla förstå att vad de hört om dig saknar grund och att du själv håller lagen och lever efter den. 25Men vad avser hedningar som kommit till tro har vi skrivit och beslutat: De ska avhålla sig från kött som offrats åt avgudar, och blod, och kött från kvävda djur, och otukt.ˮ 26Paulus tog då männen med sig, och nästa dag renade han sig tillsammans med dem. Sedan gick han till templet och meddelade när renhetsdagarna skulle vara avslutade och offret bäras fram för var och en av dem.
Paulus fängslas i templet
27De sju dagarna hade nästan gått när judarna från Asien fick syn på Paulus i templet. De hetsade upp hela folkmassan och tog fast honom 28och ropade till männen: ˮIsraeliter, kom och hjälp! Det här är mannen som överallt undervisar alla det som är emot folket och lagen och denna plats. Dessutom har han tagit med sig hedningar in i templet och orenat denna heliga plats!ˮ 29De hade nämligen tidigare sett efesiern Trofimos i staden tillsammans med Paulus och de antog att Paulus hade fört honom in i templet. 30Hela staden kom i rörelse och folk strömmade till. De grep Paulus och släpade honom ut ur templet, och genast stängdes portarna.
31Under det att de försökte döda honom kom en rapport till den romerske kommendanten om kaos i hela Jerusalem. 32Han tog då omedelbart med sig soldater och officerare och skyndade ner till dem. Så fort folket fick se kommendanten och soldaterna upphörde de att misshandla Paulus. 33Kommendanten steg då fram, grep tag i honom och gav order att belägga honom med dubbla kedjor. Sedan förhörde han sig om vem Paulus var och vad han hade gjort. 34Men från hopen skreks det allt möjligt. Och då han i allt tumultet inte kunde få klart besked gav han order att föra honom till kasernen. 35Då han kom till trappan blev soldaterna tvungna att bära honom på grund av hopens våldsamhet, 36för massan som följde efter skrek: ˮHa ihjäl honom!ˮ
Paulus försvarar sig
37Just när Paulus skulle föras in i kasernen frågade han kommendanten: ˮFår jag säga något till dig?ˮ Han sa: ˮKan du grekiska? 38Du är alltså inte egyptiern som för en tid sedan gjorde uppror och ledde de fyra tusen knivmännen ut i öknen?ˮ 39Paulus svarade: ˮJag är jude från Tarsos i Kilikien, medborgare i en betydande stad. Jag ber dig, tillåt mig tala till folket.ˮ 40Kommendanten gav honom sin tillåtelse. Paulus stod på trappan och gav tecken med handen åt folket. Och då det blev alldeles lugnt talade han till dem på hebreiska:
Nu markerat:
APOSTLAGÄRNINGARNA 21: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel