FÖRSTA KORINTHIERBREVET 12
12
Andens gåvor
1Bröder, angående Andens gåvor vill jag att ni ska ha kunskap. 2Ni vet att när ni var hedningar drogs och fördes ni obevekligt till de stumma avgudarna. 3Därför ska ni förstå att ingen som talar i Guds Ande kan uttala förbannelse över Jesus, och ingen kan säga: ˮJesus är Herre,ˮ utom i den helige Ande.
4Det finns olika nådegåvor, men det är samme Ande. 5Det finns olika tjänster, men det är samme Herre. 6Det finns olika kraftverkningar, men det är samme Gud som verkar allt i alla. 7Hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. 8Någon får genom Anden visdomens ord, en annan får kunskapens ord av samme Ande, 9en annan får tro i samme Ande, en annan får helandets gåvor i samme Ande, 10en annan får gåvan att utföra mäktiga underverk, en annan får gåvan att profetera, en annan får gåvan att bedöma andar, en annan får gåvan att tala olika slags tungotal, en annan får gåvan att uttyda tungotal. 11Men allt detta verkar en och samme Ande. Efter sin vilja tilldelar han sina gåvor åt var och en.
En kropp – många lemmar
12För kroppen är en och har många lemmar. Kroppens alla många lemmar bildar alltså en kropp. Och så är det också med Kristus. 13För i en Ande blev vi alla döpta in i en kropp, vare sig vi är judar eller hedningar, slavar eller fria, och alla har vi fått en Ande att dricka. 14Kroppen består inte heller av en lem utan av många. 15Om foten skulle säga: ˮJag är inte hand, alltså hör jag inte till kroppen,ˮ så hör den likväl till kroppen. 16Och om örat skulle säga: ˮJag är inte öga, alltså hör jag inte till kroppen,ˮ så hör det likväl till kroppen. 17Om hela kroppen var öga, vad skulle då hända med hörseln? Om hela kroppen var öra, vad skulle då hända med luktsinnet? 18Men nu har Gud placerat lemmarna i kroppen, var och en så som han ville. 19Om alla var en lem, vad blev det då av kroppen? 20Nu är emellertid lemmarna många, men en enda kropp. 21Ögat kan inte säga till handen: ˮJag behöver inte dig,ˮ eller huvudet till fötterna: ˮJag behöver inte er.ˮ 22Tvärtom, de av kroppens lemmar som anses svagast är oumbärliga. 23Och de lemmar i kroppen vi anser mindre hedersamma tilldelar vi större heder, och dem vi blygs för klär vi med större anständighet, 24medan våra anständiga lemmar inte har behov av det. Men Gud har fogat samman kroppen och gett det oansenliga särskild heder. 25Detta för att det inte ska uppstå splittring i kroppen utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. 26Om en lem lider, lider de andra med den. Om en lem hedras, gläds de andra med den.
27Ni är Kristi kropp och enskilda lemmar av den. 28Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra profeter, för det tredje lärare, vidare de som utför kraftgärningar, de som har helandets gåvor, de som hjälper, de som är styresmän, de som talar olika slags tungotal. 29Är alla apostlar? Är alla profeter? Är alla lärare? Utför alla kraftgärningar? 30Har alla helandets gåvor? Talar alla tungotal? Kan alla uttyda? 31Men längta efter de nådegåvor som är störst.
Och nu ska jag visa er den bästa av alla vägar:
Nu markerat:
FÖRSTA KORINTHIERBREVET 12: SB
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Copyright © svenskbibel, 2012, 2013, 2016, 2023 Ragnar Blomfelt
Lär dig mer om Svenskbibel