FÖRSTA KORINTHIERBREVET 10

10
Varningar utifrån Israels historia
1Bröder, jag vill att ni ska veta att alla våra fäder var under molnet, alla gick genom havet, 2alla blev döpta till Moses i molnet och i havet, 3alla åt samma andliga mat, 4alla drack samma andliga dryck. För de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. 5Men de flesta av dem hade Gud inte behag till, för de nedgjordes i öknen. 6Allt det här utgör exempel för oss, så att vi inte ska ha begär till det onda som de hade. 7Bli inte heller avgudadyrkare som några av dem. Det står skrivet: Folket satte sig ner för att äta och dricka och steg sedan upp för avgudadanser. 8Vi ska inte heller begå otukt som några av dem gjorde, och tjugotretusen dog under en dag. 9Vi ska inte heller fresta Kristus som några av dem gjorde, de dödades av ormar. 10Vi ska inte heller gnälla och klaga som några av dem gjorde, de dödades av Fördärvaren. 11Allt det som hände dem utgör exempel och skrevs ner för att varna oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss. 12Därför ska den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13De frestelser ni mött har varit mänskliga. Gud är trofast och ska inte tillåta att ni frestas mer än vad ni klarar av, utan med frestelsen ska han bereda en utväg, så att ni kan härda ut.
14Mina kära, fly därför från avgudadyrkan. 15Jag talar som till förståndiga människor, bedöm själva vad jag säger. 16Är inte välsignelsens bägare som vi välsignar en gemenskap med Kristi blod? Är inte brödet som vi bryter en gemenskap med Kristi kropp? 17Eftersom det är ett bröd, är vi som är många en kropp, för vi får alla vår del av detta enda bröd.
18Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret? 19Så vad menar jag? Att avgudaoffer är något, eller att en avgud är något? 20Nej, vad de offrar, det offrar de åt demoner och inte åt Gud. Och jag vill inte att ni ska ha gemenskap med demonerna. 21Ni kan inte dricka både Herrens bägare och demoners bägare. Ni kan inte ta del både av Herrens bord och demoners bord. 22Eller ska vi väcka Herrens vrede? Är vi starkare än han?
Den troendes frihet
23Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. 24Var inte självupptagna, utan tänk på andras bästa. 25Allt som säljs i saluhallen kan ni äta utan att ställa samvetsfrågor, 26för jorden och allt den rymmer tillhör Herren.
27Om någon som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er utan att ställa någon samvetsfråga. 28Men om någon säger till er: ˮDet här är offerkött,ˮ så ät inte av hänsyn till honom som sa det, och för samvetets skull. 29Jag menar hans samvete, inte ditt. För varför skulle min frihet dömas av en annans samvete? 30Om jag äter med tacksamhet, varför ska jag klandras för det jag ber tackbönen för? 31Alltså: vare sig ni äter eller dricker eller vad ni än gör, gör allt till Guds ära. 32Väck inte anstöt vare sig hos judar eller hedningar eller i Guds församling. 33Själv fogar jag mig på allt sätt efter alla och är inte självupptagen utan tänker på de mångas bästa, för att de ska bli frälsta.

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in

YouVersion använder cookies för att anpassa din upplevelse. Genom att använda vår webbplats accepterar du vår användning av cookies enligt beskrivningen i vår Integritetspolicy