Uppenbarelseboken 21:1-14

Sedan såg jag en ny himmel och en ny jord, för den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg Guds stad, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud. Den var smyckad som en brud som är färdig att möta sin brudgum. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: "Se, nu har Gud sitt hem bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara hans folk, ja, Gud själv ska vara hos dem. Han ska torka alla tårar från deras ögon, och döden ska inte finnas mer. Det ska inte längre finnas någon sorg eller gråt eller plåga, för allt det som fanns en gång är borta." Och han som sitter på tronen sa: "Se, jag gör allting nytt!" Sedan sa han till mig: "Skriv ner detta, för det jag säger är trovärdigt och sant. Det har skett! Jag är alfa och omega, början och slutet på allting. Jag ska låta den som är törstig få dricka ur källan med livets vatten helt gratis. Den som segrar över det onda ska få allt detta som gåva, och jag ska vara hans Gud och han ska vara min son. Men de fega, de som förnekar mig, de onda och korrupta människorna, mördare, de som ägnar sig åt sexuell lössläppthet, de som sysslar med magi och ockultism, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats blir i sjön som brinner av eld och svavel. Det är den andra döden." Sedan kom en av de sju änglar som hade tömt skålarna med de sju sista plågorna och sa till mig: "Kom med mig, så ska jag visa dig bruden, Lammets fru." I synen som Guds Ande lät mig se blev jag sedan förd av ängeln till en hög bergstopp. Därifrån visade han mig Guds stad, Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud. Staden strålade av Guds härlighet, och den gnistrade som en dyrbar ädelsten, som en kristallklar jaspis. Den hade en stor och hög mur med tolv portar, som vaktades av tolv änglar. Och namnen på Israels tolv stammar stod skrivna på portarna. Tre av portarna låg mot norr, tre mot söder, tre mot öster och tre mot väster. Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod namnen på Lammets tolv sändebud.