Det var nu två dagar kvar till påskhögtiden skulle börja. Översteprästerna och laglärarna sökte fortfarande efter ett bra sätt att i hemlighet kunna arrestera Jesus och döda honom. "Men", sa de till varandra, "inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp."
När Jesus var i Betania hälsade han på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram med en flaska välluktande, dyrbar olja. Kvinnan bröt sönder flaskan och hällde hela innehållet över Jesus huvud, vilket retade några av gästerna. "Ett sådant slöseri med olja", sa de till varandra. "Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Tänk om hon hade sålt oljan istället och gett pengarna åt de fattiga!" Och så började de skälla på henne.
Men Jesus sa: "Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan hjälpa dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till. Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför begravningen. Faktum är, att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne."
Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna för att förråda Jesus. Översteprästerna blev mycket glada och lovade honom pengar. Och Judas började genast söka efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
På första dagen i påskhögtiden, den dag då påsklammen slaktades, frågade Jesus efterföljare honom: "Vart vill du att vi ska gå för att ordna med påskmåltiden åt dig?"
"Gå in i Jerusalem. Där kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom. Säg sedan till den man som äger huset där han går in: 'Vår Mästare undrar var salen är där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.' Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning vår måltid där."
Då gick de två efterföljarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
På kvällen kom sedan Jesus dit med sina tolv närmaste efterföljare. Och medan de åt sa Jesus till dem: "Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här vid bordet."
Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: "Det är väl inte jag?"
Han svarade: "Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig. För jag, Människosonen, måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften, men olycka ska drabba den människa som förråder mig! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född!"
Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: "Ta detta, för det är min kropp." Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den. Han sa till dem: "Detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor, och som offras för alla. Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då Gud regerar och jag dricker det nya vinet i hans nya värld."
När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget.
Bibelappen
Bibelappen för barn
