Psaltaren 19:1-14

För sångmästaren; en psalm av David.  Himlarna förtälja      Guds ära,  och fästet förkunnar      hans händers verk;  den ena dagen talar      därom till den andra,  och den ena natten      kungör det för den andra;  det är ej ett tal eller språk  vars ljud icke höres.  De sträcka sig ut över hela jorden,  och deras ord gå till världens ändar.  Åt solen har han gjort      en hydda i dem;  och den är såsom en brudgum      som går ut ur sin kammare,  den fröjdar sig, såsom en hjälte,      att löpa sin bana.  Vid himmelens ända      är det den går upp,  och dess omlopp når      intill himmelens gränser,  och intet är skylt för dess hetta.  HERRENS lag är utan brist      och vederkvicker själen;  HERRENS vittnesbörd är fast      och gör den enfaldige vis.  HERRENS befallningar äro rätta      och giva glädje åt hjärtat;  HERRENS bud är klart      och upplyser ögonen.  HERRENS fruktan är ren      och består evinnerligen;  HERRENS rätter äro sanning,      allasammans rättfärdiga.  De äro dyrbarare än guld,      ja, än fint guld i mängd;  de äro sötare än honung,      ja, än renaste honung.  Av dem hämtar ock din tjänare varning;  den som håller dem har stor lön.  Vem märker själv huru ofta han felar?      Förlåt mig mina hemliga brister.  Bevara ock din tjänare för fräcka människor;      låt dem icke få makt med mig,  så bliver jag ostrafflig och varder fri      ifrån svår överträdelse. [ (Psalms 19:15)  Låt min muns tal täckas dig  och mitt hjärtas tankar,  HERRE, min klippa och min förlossare. ]