Psaltaren 146:1-10

Halleluja!  Lova HERREN, min själ.  Jag vill lova HERREN, så länge jag lever,  jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.  Förliten eder icke på furstar,  icke på en människoson, han kan icke hjälpa.  Hans ande måste sin väg,      han vänder tillbaka till den jord      varav han är kommen;  då varda hans anslag om intet.  Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud,  den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,  till honom som har gjort himmelen och jorden  och havet och allt vad i dem är,  till honom som håller tro evinnerligen,  som skaffar rätt åt de förtryckta,  som giver bröd åt de hungrande.  HERREN löser de fångna,  HERREN öppnar de blindas ögon,  HERREN upprättar de nedböjda,  HERREN älskar de rättfärdiga,  HERREN bevarar främlingar,  faderlösa och änkor uppehåller han;  men de ogudaktigas väg vänder han i villa.  HERREN är konung evinnerligen,  din Gud, Sion, från släkte till släkte.  Halleluja!