Job 27:1-12

Åter hov Job upp sin röst och kvad:  Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt,  den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:  aldrig, så länge ännu min ande är i mig  och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,  aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är,  och min tunga bära fram oärligt tal.  Bort det, att jag skulle giva eder rätt!  Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.  Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke,  mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.  Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där  och min motståndare såsom orättfärdig.  Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres,  när hans själ ryckes bort av Gud?  Månne Gud skall höra hans rop,  när nöden kommer över honom?  Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige,  kan han åkalla Gud alltid?  Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga;  huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.  Dock, I haven ju själva allasammans skådat det;  huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?