Johannes 10
10
1
Jesus talar om sig såsom den gode herden, vittnar vid tempelinvigningens högtid om att han är Messias. Judarna vilja åter stena honom.
»Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som icke går in i fårahuset genom dörren, utan stiger in någon annan väg, han är en tjuv och en rövare. 2Men den som går in genom dörren, han är fårens herde. 3För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssna till hans röst, och han kallar sina får vid namn och för dem ut. 4Och när han har släppt ut alla sina får, går han framför dem, och fåren följa honom, ty de känna hans röst. 5Men en främmande följa de alls icke, utan fly bort ifrån honom, ty de känna icke de främmandes röst.» 6Så talade Jesus till dem i förtäckta ord; men de förstodo icke vad det var som han talade till dem. 7Åter sade Jesus till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Jag är dörren in till fåren. 8Alla de som hava kommit före mig äro tjuvar och rövare, men fåren hava icke lyssnat till dem. 9Jag är dörren; den som går in genom mig, han skall bliva frälst, och han skall få gå ut och in och skall finna bete. 10Tjuven kommer allenast för att stjäla och slakta och förgöra. Jag har kommit, för att de skola hava liv och hava över nog. 11Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren. 12Men den som är lejd och icke är herden själv, när han, den som fåren icke tillhöra, ser ulven komma, då övergiver han fåren och flyr, och ulven rövar bort dem och förskingrar dem. 13Han är ju lejd och frågar icke efter fåren. 14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känna mig, 15såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren. 16Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde. 17Därför älskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- för att sedan taga igen det. 18Ingen tager det ifrån mig, utan jag giver det av fri vilja. Jag har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det. Det budet har jag fått av min Fader.» 19För dessa ords skull uppstodo åter stridiga meningar bland judarna. 20Många av dem sade: »Han är besatt av en ond ande och är från sina sinnen. Varför hören I på honom?» 21Andra åter sade: »Sådana ord talar icke den som är besatt. Icke kan väl en ond ande öppna blindas ögon?» 22Därefter inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem. Det var nu vinter, 23och Jesus gick fram och åter i Salomos pelargång i helgedomen. 24Då samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: »Huru länge vill du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg oss det öppet.» 25Jesus svarade dem: »Jag har sagt eder det, men I tron mig icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittna om mig. 26Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får. 27Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig. 28Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand. 30Jag och Fadern äro ett.» 31Då togo judarna åter upp stenar för att stena honom. 32Men Jesus sade till dem: »Många goda gärningar, som komma från min Fader, har jag låtit eder se. För vilken av dessa gärningar är det som I viljen stena mig?» 33Judarna svarade honom: »Det är icke för någon god gärnings skull som vi vilja stena dig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.» 34Jesus svarade dem: »Det är ju så skrivet i eder lag: 'Jag har sagt att I ären gudar'. 35Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till -- och skriften kan ju icke bliva om intet -- 36huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen? 37Gör jag icke min Faders gärningar, så tron mig icke. 38Men gör jag dem, så tron gärningarna, om I än icke tron mig; då skolen I fatta och förstå att Fadern är i mig, och att jag är i Fadern.» 39Då ville de åter gripa honom, men han gick sin väg, undan deras händer. 40Sedan begav han sig åter bort till det ställe på andra sidan Jordan, där Johannes först hade döpt, och stannade kvar där. 41Och många kommo till honom. Och de sade: »Väl gjorde Johannes intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.» 42Och många kommo där till tro på honom.
Nu markerat:
Johannes 10: SVEN
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
