Jeremia 3

3
1
Judas och Israels obotfÀrdighet. Maning till omvÀndelse.
Det Ă€r sagt: Om en man skiljer sig frĂ„n sin hustru, och hon sĂ„ gĂ„r bort ifrĂ„n honom och bliver en annan mans hustru, icke fĂ„r han dĂ„ Ă„ter komma tillbaka till henne? Bleve icke dĂ„ det landet ohelgat? Och du, som har bedrivit otukt med sĂ„ mĂ„nga Ă€lskare, du vill Ă€ndĂ„ fĂ„ komma tillbaka till mig! sĂ€ger HERREN.5 Mos. 24,4 f. 2  Lyft upp dina ögon till höjderna och se:      var lĂ€t du icke skĂ€nda dig?  Vid vĂ€garna satt du och spejade efter dem,      sĂ„som en arab i öknen,  och ohelgade landet genom din otukt      och genom din ondska.1 Mos. 38,14 f. 3  VĂ€l blevo regnskurarna förhĂ„llna,      och intet vĂ„rregn föll;  men du hade en Ă€ktenskapsbryterskas panna,      du ville icke blygas. 4  Och Ă€ndĂ„ har du nyss ropat till mig: »Min fader!»,  Min ungdoms vĂ€n Ă€r du!» 5  Â»Skulle han kunna behĂ„lla vrede evinnerligen,      skulle han framhĂ€rda sĂ„ för alltid?»  SĂ„ talar du och gör dock vad ont Ă€r,      ja, fullbordar det ock.Ps. 103, 6Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad Israel, den avfĂ€lliga kvinnan, har gjort? Hon gick upp pĂ„ alla höga berg och bort under alla gröna trĂ€d och bedrev dĂ€r otukt. 7Och jag tĂ€nkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon vĂ€nda tillbaka till mig. Men hon vĂ€nde icke tillbaka. Och hennes syster Juda, den trolösa kvinnan, sĂ„g det.Hes. 16,46. 23,2 f. 8Och jag sĂ„g, att fastĂ€n jag hade skilt mig frĂ„n Israel, den avfĂ€lliga, och givit henne skiljebrev just för hennes Ă€ktenskapsbrotts skull, sĂ„ skrĂ€mdes dock hennes syster Juda den trolösa, icke dĂ€rav, utan gick likaledes Ă„stad och bedrev otukt5 Mos. 24,1. 2 Kon. 17,18 f. 9och ohelgade sĂ„ landet genom sin lĂ€ttfĂ€rdiga otukt, i det hon begick Ă€ktenskapsbrott med sten och trĂ€. 10Ja, oaktat allt detta vĂ€nde hennes syster Juda, den trolösa, icke tillbaka till mig av fullt hjĂ€rta, utan allenast med skrymteri, sĂ€ger HERREN. 11Och HERREN sade till mig: Israel, den avfĂ€lliga, har bevisat sig rĂ€ttfĂ€rdigare Ă€n Juda, den trolösa.Hes. 16,51 f. 23,11 f. 12GĂ„ bort och predika sĂ„ norrut och sĂ€g: VĂ€nd om, Israel, du avfĂ€lliga, sĂ€ger HERREN, sĂ„ vill jag icke lĂ€ngre med ogunst se pĂ„ eder; ty jag Ă€r nĂ„dig, sĂ€ger HERREN, jag behĂ„ller icke vrede evinnerligen.Ps. 86, 13Allenast mĂ„ du besinna din missgĂ€rning, att du har varit avfĂ€llig frĂ„n HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till frĂ€mmande gudar under alla gröna trĂ€d; ja, I haven icke velat höra min röst, sĂ€ger HERREN.PS. 32, 14VĂ€nden om, I avfĂ€lliga barn, sĂ€ger HERREN, ty jag Ă€r eder rĂ€tte herre; sĂ„ vill jag hĂ€mta eder, en frĂ„n var stad och tvĂ„ frĂ„n var slĂ€kt, och föra eder till Sion. 15Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjĂ€rta, och de skola föra eder i bet med förstĂ„nd och insikt.Jer. 23, 16Och det skall ske, att nĂ€r I pĂ„ den tiden föröken eder och bliven fruktsamma i landet, sĂ€ger HERREN, dĂ„ skall man icke mer tala om HERRENS förbundsark eller tĂ€nka pĂ„ den; man skall icke komma ihĂ„g den eller sakna den, och man skall icke göra nĂ„gon ny sĂ„dan.Jer. 31, 17Utan pĂ„ den tiden skall man kalla Jerusalem »HERRENS tron»; och dit skola församla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i Jerusalem. Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjĂ€rtans hĂ„rdhet.Jes. 2,2 f. Mik. 4,1 f. 18PĂ„ den tiden skall Juda hus gĂ„ till Israels hus, och tillsammans skola de komma frĂ„n nordlandet in i det land som jag gav edra fĂ€der till arvedel. 19  Jag tĂ€nkte: »Vilken plats      skall jag ej förlĂ€na dig bland barnen,  och vilket ljuvligt land      skall jag icke giva dig,  den allra hĂ€rligaste arvedel bland folken!»  Och jag tĂ€nkte: »DĂ„ skolen I kalla mig fader  och icke mer vika bort ifrĂ„n mig.» 20  Men sĂ„som nĂ€r en hustru Ă€r trolös mot sin make,  sĂ„ haven I av Israels hus varit trolösa mot mig, sĂ€ger HERREN. 21  DĂ€rför höras rop pĂ„ höjderna,  grĂ„t och böner av Israels barn;  ty de hava gĂ„tt pĂ„ förvĂ€nda vĂ€gar  och förgĂ€tit HERREN, sin Gud.Jer. 2, 22  SĂ„ vĂ€nden nu om, I avfĂ€lliga barn,  sĂ„ vill jag hela eder frĂ„n edert avfall.  Ja se, vi komma till dig,  ty du Ă€r HERREN, vĂ„r Gud. 23  Sannerligen, bedrĂ€gligt var vĂ„rt hopp till höjderna,      blott tomt larm gĂ„vo oss bergen.  Sannerligen, det Ă€r hos HERREN, vĂ„r Gud,      som frĂ€lsning finnes för Israel.Ps. 3,9. 68,2O f. 121,1 f. 24  Men skĂ€ndlighetsguden har förtĂ€rt      frukten av vĂ„ra fĂ€ders arbete,      allt ifrĂ„n vĂ„r ungdom,  deras fĂ„r och fĂ€kreatur,      deras söner och döttrar. 25  SĂ„ vilja vi nu ligga hĂ€r i vĂ„r skam,      och blygd mĂ„ hölja oss.  Ty mot HERREN, vĂ„r Gud, hava vi syndat,      vi och vĂ„ra fĂ€der,      ifrĂ„n vĂ„r ungdom Ă€nda till denna dag;  vi hava icke velat höra HERRENS, vĂ„r Guds, röst.Dan. 9,7 f.

Nu markerat:

Jeremia 3: SVEN

MĂ€rk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade pÄ alla dina enheter? Registrera dig eller logga in