1 Petrusbrevet 3

3
1
Äkta makars inbördes plikter. Uppmaning till helig vandel, sĂ€rskilt till tĂ„lamod i lidandet efter Kristi föredöme, hans som har berett frĂ€lsning pĂ„ jorden, predikat för dödsrikets andar och nu sitter pĂ„ Guds högra sida i himmelen och rĂ„der jĂ€mvĂ€l över dess andemakter.
Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra mĂ€n, för att ocksĂ„ de mĂ€n, som till Ă€ventyrs icke hörsamma ordet; mĂ„ genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord, 2nĂ€r de skĂ„da den rena vandel som I fören i fruktan. 3Eder prydnad vare icke den utvĂ€rtes prydnaden, den som bestĂ„r i hĂ„rflĂ€tningar och pĂ„hĂ€ngda gyllene smycken eller i eder klĂ€dedrĂ€kt. 4Den vare fastmer hjĂ€rtats fördolda mĂ€nniska, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgĂ€ngliga vĂ€sende; ty detta Ă€r dyrbart inför Gud.Rom. 2, 5PĂ„ sĂ„dant sĂ€tt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina mĂ€n. 6SĂ„ var Sara lydig mot Abraham och kallade honom »herre»; och hennes barn haven I blivit, om I gören vad gott Ă€r, och icke lĂ„ten eder förskrĂ€ckas av nĂ„got. 7Sammalunda skolen I ock, I mĂ€n, pĂ„ förstĂ„ndigt sĂ€tt leva tillsammans med edra hustrur, dĂ„ ju hustrun Ă€r det svagare kĂ€rlet; och eftersom de Ă€ro edra medarvingar till livets nĂ„d, skolen I bevisa dem all Ă€ra, pĂ„ det att edra böner icke mĂ„ bliva förhindrade.1 Kor. 7,3. Ef. 5,25. Kol. 3,19. 1 Tess. 4,4 f. 8Varen slutligen alla endrĂ€ktiga, medlidsamma, kĂ€rleksfulla mot bröderna, barmhĂ€rtiga, ödmjuka.Luk.6,36. Rom. 12,16 f. 15, 9VedergĂ€llen icke ont med ont, icke smĂ€delse med smĂ€delse, utan tvĂ€rtom vĂ€lsignen; dĂ€rtill Ă€ren I ju ock kallade, att I skolen fĂ„ vĂ€lsignelse till arvedel.3 Mos. 19,18. Ords. 20,22. Matt. 5,38 f. 25, 10Ty  Â»den som vill Ă€lska livet  och se goda dagar,  han avhĂ„lle sin tunga frĂ„n det som Ă€r ont  och sina lĂ€ppar frĂ„n att tala svek;Ps. 34, 11  han vĂ€nde sig bort ifrĂ„n det som  Ă€r ont, och göre vad gott Ă€r,  han söke friden, och trakte dĂ€refter 12  Ty Herrens ögon Ă€ro vĂ€nda till de rĂ€ttfĂ€rdiga,  och hans öron till deras bön.  Men Herrens ansikte Ă€r emot dem som göra det onda». 13Och vem Ă€r den som kan göra eder nĂ„got ont, om I nitĂ€lsken för det som Ă€r gott? 14Skullen I Ă€n fĂ„ lida för rĂ€ttfĂ€rdighets skull, sĂ„ Ă€ren I dock saliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och lĂ„ten eder icke förskrĂ€ckas;Jes. 8,12 f. 51,1 Petr. 2,19 f. 4,14 f. 15nej, Herren, Kristus, skolen I hĂ„lla helig i edra hjĂ€rtan.» Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begĂ€r skĂ€l för det hopp som Ă€r i eder, dock med saktmod och i fruktanPs. 119, 16och med ett gott samvete, sĂ„ att de som smĂ€da eder goda vandel i Kristus komma pĂ„ skam, i frĂ„ga om det som de förtala eder för.Tit. 2:8. 1 Petr. 2:12, 15, 19 f. 17Ty det Ă€r bĂ€ttre att lida för goda gĂ€rningar, om sĂ„ skulle vara Guds vilja, Ă€n att lida för onda. 18Kristus sjĂ€lv led ju en gĂ„ng döden för synder; rĂ€ttfĂ€rdig led han för orĂ€ttfĂ€rdiga, pĂ„ det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.Rom. 1,4. 5,6. 2 Kor. 13,4. Ef. 2,18. Hebr. 9,15, 19I anden gick han gick han ock Ă„stad och predikade för de andar som höllos i fĂ€ngelse, 20för sĂ„dana som fordom voro ohörsamma, nĂ€r Guds lĂ„ngmodighet gav dem anstĂ„nd i Noas tid, dĂ„ nĂ€r en ark byggdes, i vilken nĂ„gra fĂ„ -- allenast Ă„tta personer -- blevo frĂ€lsta genom vatten.1 Mos. 6,1 f. 21Efter denna förebild bliven nu och I frĂ€lsta genom vatten -- nĂ€mligen genom ett dop som icke betyder att man avtvĂ„r kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppstĂ„ndelse, 22hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter pĂ„ Guds högra sida, sedan Ă€nglar och vĂ€ldige och makter i andevĂ€rlden hava blivit honom underlagda.Ps. 110,1. Rom. 8,34. Ef. 1,20 f.

MĂ€rk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade pÄ alla dina enheter? Registrera dig eller logga in