Höga Visan 2
2
1Jag är ett blomster i Saron, och en lilja i dalenom. 2Såsom en ros ibland törne, så är min kära ibland döttrarna. 3Såsom ett äpleträ ibland skogsträ, så är min vän ibland sönerna; jag sitter under dens skugga, som jag begärar, och hans frukt är minom hals söt. 4Han hafver mig in uti vinkällaren, och kärleken är hans baner öfver mig. 5Han vederqvicker mig med blomster, och uppfriskar mig med äple; ty jag är krank af älskog. 6Hans venstra hand ligger under mitt hufvud, och hans högra hand omfamnar mig. 7Jag besvär eder, Jerusalems döttrar, vid rår, eller vid hinder i markene, att I icke uppväcken eller omaken mina käresto, tilldess henne sjelf lyster. 8Detta är mins väns röst; si, han kommer, och springer på bergen, och springer på högarna. 9Min vän är lik enom råbock, eller ungom hjort; si, han står bak vår vägg, och ser genom fenstret, och gluggar genom gallret. 10Min vän svarar, och säger till mig: Statt upp, min kära, min dägeliga, och kom hit. 11Ty si, vintren är förgången, regnet är öfverståndet, och är sin väg; 12Blomstren äro utgångna på markene; vårtiden är kommen, och turturdufvan låter sig höra i vårt land; 13Fikonaträt är knoppadt, vinträn blomstras, och gifva sina lukt; statt upp, min kära, och kom, min dägeliga, kom hit. 14Min dufva uti stenklyftor, uti bergsrefvor, låt mig se ditt ansigte, låt mig höra dina röst; ty din röst är söt, och ditt ansigte ljufligit. 15Tager oss räfvar, de små räfvar, som förderfva vingårdar; ty våra vingårdar blomstras. 16Min vän är min, och jag är hans, den der beter ibland roser; 17Intilldess att dagen sval varder, och skuggorna afvika; vänd om, blif såsom en rå, min vän, eller såsom en ung hjort på skiljebergen.
Nu markerat:
Höga Visan 2: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in