Romarbrevet 7
7
1Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge hon lefver? 2Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag. 3Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man. 4Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt. 5Ty Då vi vorom köttslige, då voro de syndiga begärelser, som lagen uppväckte, mägtig i våra lemmar, att göra dödenom frukt. 6Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven. 7Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära. 8Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död. 9Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen; 10Och jag vardt död; så fanns då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds. 11Ty synden tog tillfälle af budordet, och besvek mig, och drap mig dermed. 12Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt. 13Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet. 14Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena. 15Ty jag vet icke hvad jag gör; ty jag gör icke hvad jag vill; utan det jag hatar, det gör jag. 16Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god. 17Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig. 18Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke. 19Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag. 20Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig. 21Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig. 22Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona; 23Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar. 24Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp? 25Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.
Nu markerat:
Romarbrevet 7: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in