Uppenbarelseboken 9

9
1Och den femte Ängelen basunade; och jag sĂ„g ena stjerno falla af himmelen pĂ„ jordena; och honom vardt gifven nyckelen till afgrundens brunn. 2Och han upplĂ€t afgrundens brunn, och der uppgick en rök, sĂ„som af en stor ugn; och solen och vĂ€dret vordo förmörkrad af brunsens rök. 3Och utu röken kommo grĂ€shoppor pĂ„ jordena; och dem vardt gifven magt, sĂ„som scorpioner pĂ„ jordene magt hafva. 4Och vardt sagdt till dem, att de icke skulle göra grĂ€set pĂ„ jordene skada, icke heller nĂ„got det grönt var, icke heller nĂ„got trĂ€; utan allena menniskorna, de som icke hade Guds tecken i sin anlete. 5Och dem vardt gifvet, att de icke skulle döda dem; utan att de skulle qvĂ€lja dem i fem mĂ„nader; och deras qval var sĂ„som qval af scorpion, dĂ„ han hafver stungit menniskorna. 6Och i de dagar skola menniskorna söka efter döden, och skola icke finna honom, och de skola begĂ€ra dö, och döden skall fly ifrĂ„n dem. 7Och de grĂ€shoppor Ă€ro lika de hĂ€star, som till krigs beredde Ă€ro, och pĂ„ deras hufvud sĂ„som kronor gulde lika, och deras ansigte sĂ„som menniskors ansigte. 8Och de hade hĂ„r sĂ„som qvinnohĂ„r, och deras tĂ€nder voro sĂ„som lejons; 9Och hade pansar sĂ„som jernpansar, och bullret af deras vingar sĂ„som vagnsbuller, der mĂ„nge hĂ€star löpa till krigs; 10Och hade stjertar sĂ„som scorpioner, och gaddar voro i deras stjertar; och deras magt var till att qvĂ€lja menniskorna i fem mĂ„nader; 11Och hade öfver sig en Konung, en Ängel af afgrunden, hvilkens namn pĂ„ Ebreisko heter Abaddon, pĂ„ Grekisko Apollyon. 12Ett Ve Ă€r framfaret, och si, hĂ€r komma Ă€nnu tu annor Ve efter. 13Och den sjette Ängelen basunade, och jag hörde ena röst af de fyra hörn af det gyldene altaret, som Ă€r för Guds ögon: 14Och sade till den sjette Ängelen, som basunen hade: Lös de fyra Änglar, som bundne Ă€ro uti den stora Ă€lfven Euphrates. 15Och de fyra Änglar vordo löse, hvilke beredde voro till ena stund, till en dag, till en mĂ„nad, och till ett Ă„r, att de skulle döda tredjeparten af menniskorna. 16Och talet pĂ„ det resigtyget var mĂ„ng sinom tusende tusend, och jag hörde deras tal. 17Och sĂ„ sĂ„g jag ock hĂ€starna i synene, och de som sĂ„to pĂ„ dem, de hade glödande, gula, och svafvelspansar; och hufvuden pĂ„ hĂ€starna voro sĂ„som lejonahufvud; och af deras mun utgick eld, och rök, och svafvel. 18Af dessa tre plĂ„gor vardt dödad tredjeparten af menniskorna, af elden, och röken, och svallet, som utaf deras mun gick. 19Ty deras magt var i deras mun, och i deras stjertar; och stjertarne voro ormom like, och hade hufvud, der de skada med gjorde. 20Och voro Ă€nnu menniskor, som icke voro dödade af dessa plĂ„gor, och icke bĂ€ttrade sig af sina hĂ€nders verk; att de icke tillbĂ„do djefvulskap, och afgudar af guld, silfver, koppar, sten och trĂ€, de der hvarken se kunna, eller höra, eller gĂ„; 21Och icke gjorde bot för sitt mord, trolldom, skörhet och tjufveri.

MĂ€rk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade pÄ alla dina enheter? Registrera dig eller logga in