Psaltaren 32
32
1En undervisning Davids. Säll är den, hvilkom öfverträdelsen förlåten är, dem synden öfverskyld är. 2Säll är den menniska, som Herren icke tillräknar missgerning; i hvilkens anda ingen falskhet är. 3Ty då jag ville förtigat, försmäktade min ben, genom min dagliga gråt. 4Ty din hand var dag och natt svår på mig, så att min vätska borttorkades, såsom det om sommaren torrt varder. Sela. 5Derföre bekänner jag dig mina synd, och förskyler intet mina missgerning. Jag sade: Jag vill bekänna för Herranom min öfverträdelse; då förlätst du mig mine synds missgerning. Sela. 6För detta skola alle helige bedja dig i rättom tid; derföre, när store vattufloder komma, skola de intet räcka intill dem. 7Du äst mitt beskärm, bevara mig dock för ångest; att jag förlossad må ganska gladeliga fröjdas. Sela. 8Jag vill undervisa dig, och lära dig vägen, den du vandra skall; jag skall leda dig med mine ögon. 9Varer icke såsom hästar och mular, som intet förstånd hafva; hvilkom man måste lägga bett och betsel i munnen, om de icke till dig vilja. 10Den ogudaktige hafver många plågor; men den som hoppas uppå Herran, honom skall barmhertighet omfatta. 11Fröjder eder af Herranom, och varer glade, I rättfärdige; och berömmer eder, alle I fromme.
Nu markerat:
Psaltaren 32: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in