Psaltaren 146:1-10

Halleluja. Lofva Herran, min själ. Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är. Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa. Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag. Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står; Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga; Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna. Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga. Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg. Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.