4 Mosebok 15
15
1Och Herren talade med Mose, och sade: 2Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land, der I uti bo skolen, det jag eder gifva skall; 3Och viljen göra Herranom offer, vare sig bränneoffer, eller ett offer af ett besynnerligit löfte, eller ett friviljeoffer, eller edor högtidsoffer; på det I skolen göra Herranom en söt lukt, af fä eller får; 4Hvilken nu Herranom sina gåfvo offra vill, han skall göra till ett spisoffer en tiung semlomjöl, blandadt med oljo; en fjerding af ett hin; 5Och vin till drickoffer, sammalunda en fjerding af ett hin till bränneoffer eller eljest till ett offer, der ett lamb offradt varder. 6Men der en vädur varder offrad, skall du göra spisoffret två tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, en tridiung af ett hin; 7Och vin till drickoffer, ock en tridiung af ett hin; det skall du offra Herranom till en söt lukt. 8Men vill du göra en stut till bränneoffer, eller till ett besynnerligit löfteoffer, eller till tackoffer Herranom; 9Så skall du till stuten göra ett spisoffer, tre tiungar semlomjöl, blandadt med oljo, ett halft hin; 10Och vin till drickoffer, sammalunda ett halft hin. Detta är ett offer Herranom till en söt lukt. 11Alltså skall du göra med en stut, med enom vädur, med ett får, af lambom och getom; 12Derefter som talet är af dessa offren, derefter skall ock talet vara till spisoffret och drickoffret. 13Den som en inländsker är, han skall detta göra, på det han må göra Herranom ett offer till en söt lukt. 14Och om en främling bor när eder, eller ibland eder när edra fränder är, och vill göra Herranom ett offer till en söt lukt; han skall göra såsom de göra. 15Hela menighetene skall vara en stadge, både eder och främlingomen. En evig stadge skall det vara edrom efterkommandom, att för Herranom skall en främling vara såsom I. 16En lag, en rätt skall vara eder och främlingenom, som bor när eder. 17Och Herren talade med Mose, och sade: 18Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti landet, dit jag eder införa skall; 19Att I äten af landsens bröd, skolen I gifva Herranom ett häfoffer; 20Nämliga af edars degs förstling skolen I gifva ena kako till häfoffer, såsom I gifven häfoffer af ladone. 21Så skolen I ock gifva Herranom förstling af edar deg till häfoffer, med edra efterkommande. 22Och om I af ovetenhet försummen något af dessa bud, som Herren till Mose sagt hafver; 23Och allt det Herren eder genom Mose budit hafver, ifrå den dagen Herren begynte bjuda, intill edra efterkommande; 24Om nu menigheten gör något ovetandes, så skall hela menigheten göra en ungan stut af boskapen till ett bränneoffer, Herranom till en söt lukt; samt med sitt spisoffer och drickoffer, såsom det sig bör; och en getabock till syndoffer. 25Och Presten skall alltså försona hela menighetena af Israels barn, så varder det dem förlåtet; ty det är en ovetenhet. Och de skola frambära sådana sina gåfvor Herranom till ett offer; och sitt syndoffer för Herranom öfver sina ovetenhet; 26Så varder det förlåtet hela menighetene af Israels barn; dertill ock främlingomen, som bo ibland eder, efter hela folket är i sådana ovetenhet. 27Men när en själ genom ovetenhet syndar, hon skall frambära en årsgammal get till syndoffer. 28Och Presten skall försona sådana ovetande själ med syndoffret för ovetenhetena för Herranom, så att han henne försonar; så varder det henne förlåtet. 29Och det skall vara allt en lag, som I för ovetenhet göra skolen, både dem som inländske äro ibland Israels barn, ock så främlingomen, som bo ibland eder. 30Men om en själ något gör af öfverdådighet, vare sig inländsk eller utländsk, den hafver Herran försmädat; den själen skall utrotad varda utu hennes folk; 31Ty hon hafver föraktat Herrans ord, och gjort hans bud omintet; hon skall platt utrotad varda, och umgälla sin skuld. 32Som nu Israels barn voro i öknene, funno de en man hemtande ved om Sabbathsdagen. 33Och de som hade funnit honom dermed, då han hemtade veden, hade honom fram för Mose och Aaron, och för hela menighetena. 34Och de satte honom i fängelse; ty det var icke klarliga uttryckt, hvad man skulle göra med honom. 35Men Herren sade till Mose: Den mannen skall döden dö; hela menigheten skall stena honom utanför lägret. 36Så förde hela menigheten honom ut för lägret, och stenade honom ihjäl, såsom Herren hade budit Mose. 37Och Herren sade till Mose: 38Tala med Israels barn, och säg till dem, att de skola göra sig klutar på fållarna af deras kläder, i alla deras efterkommandom, och gul snöre i klutomen vid fållarna. 39Och skola de klutar tjena eder dertill, att I skolen se på dem, och ihågkomma all Herrans bud, och göra dem, att I icke efterföljen edars hjertas tycko, eller hor drifven efter edor ögon. 40Derföre skolen I ihågkomma och göra all min bud, och helige vara edrom Gud. 41Jag Herren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle vara edar Gud: Jag Herren edar Gud.
Nu markerat:
4 Mosebok 15: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in