Och folket såg, att de foro sina färde; och månge kände honom, och lupo dit tillsammans af alla städer, till fot, och kommo fram förr än de, och församlades till honom. Så gick Jesus ut, och fick se det myckna folket, och varkunnade sig öfver dem; förty de voro såsom får, de ingen herdan hade; och begynte lära dem mycket. Och då nu dagen var fast framliden, gingo hans Lärjungar till honom, och sade: Här är öknen, och tiden är fast förliden; Släpp dem ifrå dig, att de måga gå bort i byarna och torpen här omkring, och köpa sig bröd; ty de hafva intet äta. Då svarade han dem, och sade: Gifver I dem äta. Då sade de till honom: Skole vi gå bort, och köpa för tuhundrade penningar bröd, och gifva dem äta? Då sade han till dem: Huru mång bröd hafven I? Går, och ser till. Och sedan de hade sett till, sade de: Fem, och två fiskar. Då böd han dem, att de skulle sätta sig alle i matskap, i gröna gräset. Och de satte sig i hopar, hundrade och hundrade, femtio och femtio. Och så tog han de fem bröd och de två fiskar; och upplyfte sin ögon till himmelen, tackade, och bröt bröden, och fick sinom Lärjungom, att de skulle lägga för dem; och de två fiskar bytte han emellan dem alla. Och de åto alle, och vordo mätte; Och togo sedan upp tolf korgar fulla med styckom, och fiskomen. Och de der ätit hade, voro vid femtusend män. Och straxt dref han sina Lärjungar, att de skulle gå till skepps, och fara för honom öfver hafvet till Bethsaida, medan han skiljde folket ifrå sig. Och när han hade skiljt dem ifrå sig, gick han dädan upp på ett berg, till att bedja. Och då aftonen kom, var skeppet midt på hafvet, och han på landet allena. Och han såg att de hade plats med roende; ty vädret var dem emot. Och vid fjerde väkten om nattena kom han till dem, gångandes på hafvet; och han ville gå framom dem. Och när de sågo honom gångandes på hafvet, mente de det hade varit ett spökelse, och ropade; Ty de sågo honom alle, och vordo förskräckte. Då talade han dem straxt till, och sade till dem: Varer vid en god tröst, jag äret; varer icke rädde. Och han steg upp till dem i skeppet, och vädret stillade sig; och de vordo storliga förskräckte, förundrande vid sig sjelfva öfvermåtton. Ty de hade icke fått förstånd af bröden; ty deras hjerta var förblindadt. Och då de öfverfarne voro, kommo de till det landet Genesaret, och lade der i hamn. Och när de gingo utu skeppet, kände de honom straxt; Och lupo omkring allan den landsändan; och begynte omkringföra de sjuka på sängar, dit de hörde han var. Och hvar han ingick, i byar, eller städer, eller torp, der lade de kranka på gatorna, och bådo honom, att de åtminstone måtte taga på hans klädefåll; och så månge, som kommo vid honom, de vordo helbregda.
Bible App
Bible App for Kids
