Och han gick ut dädan, och kom in uti sitt fädernesland; och hans Lärjungar följde honom. Och när Sabbathen kom, begynte han lära i Synagogon; och månge, som det hörde, förundrade sig storliga, sägande: Hvadan kommer honom detta? Och hvad visdom är denne, som honom gifven är, och sådana krafter, som ske igenom hans händer? Är icke denne den timbermannen, Marie Son, Jacobi broder, och Jose, och Jude och Simons? Äro ock icke hans systrar här när oss? Och de förargades på honom. Då sade Jesus till dem: En Prophet varder icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och ibland sina fränder, och sitt folk. Och han kunde der ingen kraft göra, utan det att han lade händerna på några få sjuka, och botade dem. Och han förundrade sig på deras otro; och han gick omkring i byarna allestäds deromkring, och lärde. Och han kallade för sig de tolf, tog till att utsända dem, två och två; gifvandes dem magt emot de orena andar; Och böd dem, att de intet skulle taga med sig till vägs, utan käppen allena; icke skräppo, icke bröd, inga penningar i pungen; Utan de skulle vara skodde; och att de icke skulle kläda sig uti två kjortlar; Och sade till dem: Hvar som helst I ingån uti ett hus, blifven der, tilldess I dragen dädan. Och hvilken som icke anammar eder, eller icke hörer eder, går derut, och skudder af eder det stoft, som är under edra fötter till vittnesbörd öfver dem. Sannerliga säger jag eder: Drägeligare varder Sodome och Gomorre på domedag, än dem stadenom. Och de gingo ut, och predikade, att man skulle bättra sig; Och utdrefvo många djeflar, och smorde många kranka med oljo, och botade dem. Och fick Konung Herodes detta höra; ty hans namn var redo kunnigt; och sade: Den Johannes, som döpte, är uppstånden ifrå de döda; och derföre gör han sådana krafter. Somlige sade: Det är Elias; och somlige sade: Det är en Prophet, eller såsom en af Propheterna. Då Herodes sådant hörde, sade han: Denne är Johannes, som jag halshögg; han är uppstånden ifrå de döda. Ty Herodes hade sändt bort, och låtit gripa Johannes, och satt honom i fängelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus skull; ty han hade tagit henne till hustru; Men Johannes sade till Herodes: Dig är icke lofligit att hafva dins broders hustru. Men Herodias gick efter hans argesta, och hade gerna dräpit honom; och kunde dock icke komma dess vid; Ty Herodes fruktade Johannem, vetandes att han var en from och helig man; och aktade honom, och lydde honom i mång stycke, och hörde honom gerna. Då nu en belägen dag kom, att Herodes på sin födelsedag gaf de öfversta, och höfvitsmän, och de yppersta i Galileen, en aftonkost; Gick Herodias dotter in, och dansade, och det behagade Herodi, och dem der med honom såto vid bordet. Då sade Konungen till pigona: Bed utaf mig hvad du vill, jag vill gifva dig det; Och svor henne en ed; Hvad du bedjande varder af mig, vill jag gifva dig, allt intill hälften af mitt rike. Hon gick ut, och sade till sina moder: Hvad skall jag bedja? Hon sade: Johannis Döparens hufvud. Och hon gick straxt med hast in till Konungen, och bad, sägandes: Jag vill, att du gifver mig nu straxt, på ett fat, Johannis Döparens hufvud. Då vardt Konungen bedröfvad; dock, för edens skull, och för deras skull, som der såto vid bordet, ville han icke visa henne af; Utan straxt sände Konungen bödelen, och böd inhemta hans hufvud. Han gick åstad, och halshögg honom i fångahuset; Och bar fram hans hufvud på ett fat, och fick pigone; och pigan fick det sine moder. Då hans lärjungar det sporde, kommo de, och togo hans lekamen upp, och begrofvo honom.
Bibelappen
Bibelappen för barn
