Matteus 9

1Då steg han i skeppet, och for utöfver igen, och kom uti sin stad. 2Och si, de hade in för honom en borttagnan, som låg uti ene säng. När nu Jesus såg deras tro, sade han till den borttagna: Var vid ett godt mod, min son, dina synder förlåtas dig. 3Och si, somlige utaf de Skriftlärda sade vid sig sjelfva: Denne häder Gud. 4Men när Jesus såg deras tankar, sade han: Hvi tänken I ondt i edor hjerta? 5Hvilket är lättare säga: Dina synder förlåtas dig; eller säga: Statt upp, och gack? 6Men på det I skolen veta, att menniskones Son hafver magt på jordene till att förlåta synder, sade han till den borttagna: Statt upp, tag dina säng, och gack i ditt hus. 7Och han stod upp, och gick hem. 8När folket det såg, förundrade de sig, och prisade Gud, som sådana magt hade gifvit menniskom. 9Och när Jesus gick dädan, såg han en man sittandes vid tullen, som het Mattheus; och han sade till honom: Följ mig. Då stod han upp, och följde honom. 10Och det begaf sig att, när han satt vid bord i hans hus, si, der kommo månge Publicaner och syndare, och såto till bords med Jesu och hans Lärjungar. 11När de Phariseer det sågo, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter edar mästare med Publicaner och syndare? 12När Jesus det hörde, sade han till dem: De helbregda behöfva icke läkare, utan de kranke; 13Men går, och lärer hvad det är: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare till bättring. 14Då kommo till honom Johannis Lärjungar, och sade: Hvi faste vi och Phariseerna så mycket, och dine Lärjungar fasta intet? 15Då sade Jesus till dem: Huru kan bröllopsfolket sörja, så länge brudgummen är när dem? Men de dagar skola komma, att brudgummen skall tagas ifrå dem, och då skola de fasta. 16Ingen lappar ett gammalt kläde med en ny klut; ty han rifver likväl kluten af klädena igen, och hålet blifver värre. 17Ej heller låter man nytt vin i gamla flaskor; annars gå flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna förderfvas; utan man låter nytt vin i nya flaskor, så blifver både förvarad. 18Vid han detta talade till dem, si, då kom en öfverste, och tillbad honom, och sade: Herre, min dotter är nu straxt blifven död; men kom, och lägg dina hand på henne, så blifver hon lefvandes. 19Jesus stod upp, och följde honom, och hans Lärjungar. 20Och si, en qvinna, som hade lidit blodgång i tolf år, gick bakefter honom, och kom vid hans klädafåll; 21Ty hon sade vid sig sjelf: Måtte jag allenast komma vid hans kläder, så blefve jag helbregda. 22Då vände Jesus sig om, och som han såg henne, sade han: Var vid goda tröst, dotter, din tro hafver hulpit dig. Och qvinnan vardt helbregda i samma stund. 23Och när Jesus kom i öfverstans hus, och såg piparena, och folket sorlande, 24Sade han till dem: Går edra färde; pigan är icke död, men hon sofver. Och de gjorde spe af honom. 25När nu folket var utdrifvet, gick han in, och tog henne i handen; och pigan stod upp. 26Och detta ryktet gick öfver det hela landet. 27Och när Jesus gick dädan, följde honom två blinde; de ropade, och sade: O Davids Son, förbarma dig öfver oss. 28Och när han kom i huset, stego de blinde fram till honom; och Jesus sade till dem: Tron I, att jag kan detta göra eder? Då sade de till honom: Ja, Herre. 29Då tog han på deras ögon, och sade: Ske eder efter edra tro. 30Och deras ögon vordo öppnade; och Jesus hotade dem, sägandes: Ser till, att ingen får detta veta. 31Men de gingo ut, och beryktade honom i det hela landet. 32När desse voro utgångne, si, då hade de ena mennisko fram för honom, som var en dumbe och besatt. 33Och när djefvulen var utdrifven, talade dumben. Och folket förundrade sig, och sade: Sådant hafver aldrig varit sedt i Israel. 34Men de Phariseer sade: Med den öfversta djefvulen drifver han djeflar ut. 35Och Jesus gick omkring i alla städer och byar, lärde i deras Synagogor, och predikade Evangelium om riket, och helade allahanda sjuko, och allahanda krankhet ibland folket. 36Och när han såg folket, ömkade han sig öfver dem, att de voro förlåtne och förskingrade, som de får som ingen herdan hade. 37Då sade han till sina Lärjungar: Säden är mycken, och arbetarena äro få. 38Beder fördenskull sädenes Herra, att han sänder arbetare i sina säd.

Nu markerat:

Matteus 9: SK73

Märk

Dela

Kopiera