Matteus 21
21
1Och när de nalkades Jerusalem, och kommo till Bethphage, vid Oljoberget, sände Jesus två sina Lärjungar; 2Och sade till dem: Går i byn, som ligger för eder; och straxt varden I finnande ena åsninno bundna, och fålan när henne; löser dem, och leder till mig. 3Och om någor talar eder till, så säger: Herren behöfver dem; och straxt släpper han dem. 4Detta är allt skedt, att det skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten, som sade: 5Säger till dottrena Zion: Si, din Konung kommer till dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetes åsninnos fåla. 6Lärjungarna gingo bort, och gjorde som Jesus hade dem befallt; 7Och ledde till honom åsninnona och fålan; och lade sin kläder på dem, och satte honom deruppå. 8Mycket folk bredde sin kläder på vägen; de andre skåro qvistar af trän, och strödde på vägen. 9Men folket, som föregick, och de som efterföljde, ropade och sade: Hosianna, Davids Sone; välsignad vare han, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene. 10Och när han kom in i Jerusalem, upprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne? 11Då sade folket: Denne är Jesus, den Propheten af Nazareth i Galileen. 12Och gick Jesus in i Guds tempel, och dref ut alla de der köpte och sålde i templet, och omstötte vexlareborden, och dufvomånglarenas säte; 13Och sade till dem: Det är skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus; men I hafven gjort ena röfvarekulo deraf. 14Och till honom kommo blinde och halte i templet; och han gjorde dem helbregda. 15När de öfverste Presterna och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davids Sone, blefvo de misslynte; 16Och sade till honom: Hörer du hvad desse säga? Då sade Jesus till dem: Hvi icke? Hafven I aldrig läsit: Af barnas och spenabarnas mun hafver du fullkomnat lofvet? 17Då öfvergaf han dem, och gick utu staden till Bethanien, och blef der. 18Om morgonen, när han gick in i staden igen, hungrade honom. 19Och han fick se ett fikonaträ vid vägen, och gick dertill, och fann intet deruppå, utan allenast löf; och sade till det: Växe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträt blef straxt torrt. 20Och när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträt så snart torkadt? 21Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona, och tviflen intet, så varden I icke allenast görande sådant, som med fikonaträt skedde; utan jemväl, om I sägen till detta berget: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet, då skall det ske; 22Och allt det I bedjen i bönene, troendes, det skolen I få. 23Och när han kom i templet, gingo de öfverste Presterna och de äldste i folket till honom, der han lärde, och sade: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten? 24Då svarade Jesus, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord; om I sägen mig det, vill jag ock säga eder, af hvad magt jag detta gör: 25Hvadan var Johannis döpelse? Af himmelen eller af menniskom? Då tänkte de vid sig sjelfva, och sade: Sägom vi, af himmelen; då säger han till oss: Hvi trodden I då honom icke? 26Sägom vi ock, af menniskom; så rädes vi folket; ty alle höllo Johannes för en Prophet. 27Då svarade de Jesu, och sade: Vi vete det icke. Sade han till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör. 28Men hvad synes eder? En man hade två söner, och gick till den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min vingård. 29Han svarade, och sade: Jag vill icke. Sedan ångrade honom det, och gick åstad. 30Och gick han till den andra, och sade sammalunda. Då svarade han, och sade: Ja, herre; och gick intet. 31Hvilken af de två gjorde det fadren ville? De sade till honom: Den förste. Sade Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder, att Publicaner och skökor skola gå i himmelriket förr än I. 32Johannes kom till eder, och lärde eder rätta vägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom; och ändock I det sågen, hafven I dock sedan ingen bättring gjort, att I måtten trott honom. 33Hörer en annor liknelse: Det var en husbonde, som planterade en vingård, och gärde der gård omkring, och grof en press derinne, och byggde ett torn, och utlejde honom vingårdsmännom, och for utländes. 34När nu fruktenes tid kom, sände han sina tjenare till vingårdsmännerna, att de skulle uppbära hans frukt. 35Då togo vingårdsmännerna fatt på hans tjenare; den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de. 36Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes. 37På det sista sände han sin son till dem, och sade: De hafva ju ena försyn för min son. 38Men när vingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfvingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få vi hans arfvedel. 39Och de togo fatt på honom, drefvo honom ut af vingården, och slogo honom ihjäl. 40När nu vingårdsherren kommer, hvad skall han göra åt de vingårdsmännerna? 41Sade de till honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin vingård androm vingårdsmännom, de som gifva honom fruktena i rättom tid. 42Då sade Jesus till dem: Hafven I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifven en hörnsten; af Herranom är detta skedt, och är underligit för vår ögon. 43Derföre säger jag eder, att Guds rike skall tagas från eder, och varda gifvet Hedningomen, som göra dess frukt. 44Och hvilken som faller på denna stenen, han varder krossad; men uppå hvilken han faller, den slår han sönder i stycker. 45Och när de öfverste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, att han talade om dem. 46Och de ville hafva tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet.
Nu markerat:
Matteus 21: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
