Matteus 17
17
1Och sex dagar derefter tog Jesus Petrum, och Jacobum, och Johannem, hans broder, till sig; och hade dem afsides upp på ett högt berg. 2Och vardt förklarad för dem; och hans ansigte sken som solen, och hans kläder voro hvit som ett ljus. 3Och si, dem syntes Mose, och Elias, talande med honom. 4Då svarade Petrus, och sade till Jesum: Herre, här är oss godt vara; vill du, så vilje vi här göra tre hyddor; dig ena, och Mosi ena, och Elie ena. 5Vid han ännu talade, si, en ljus sky omskyggde dem; och si, en röst utur skyn sade: Denne är min käre Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag; honom hörer. 6Och när Lärjungarna det hörde, föllo de på sitt ansigte, och vordo svårliga förfärade. 7Men Jesus gick till, och tog på dem, och sade: Står upp, och rädens icke. 8Men då de upplyfte sin ögon, sågo de ingen, utan Jesum allena. 9Och när de gingo ned af berget, böd Jesus dem, och sade: Säger för ingen denna synena, tilldess menniskones Son är uppstånden ifrå de döda. 10Och frågade honom hans Lärjungar, och sade: Hvi säga då de Skriftlärda, att Elias måste komma tillförene? 11Jesus svarade, och sade till dem: Elias skall ju komma först, och skicka all ting i lag igen. 12Men jag säger eder: Elias är allaredo kommen, och de kände honom intet; utan gjorde honom hvad de ville. Sammalunda skall ock menniskones Son lida af dem. 13Då förstodo Lärjungarna, att han sade dem om Johanne Döparen. 14Och när de kommo till folket, steg en man fram, böjde för honom sin knä; 15Och sade: Herre, förbarma dig öfver min son, ty han är månaderasande, och lider stor jämmer; ty han faller ofta i elden, och ofta i vattnet; 16Och jag hade honom fram för dina Lärjungar, och de kunde intet hjelpa honom. 17Då svarade Jesus, och sade: O du otrogna och genvördiga slägte, huru länge skall jag vara med eder? Huru länge skall jag lida eder? Hafver honom hit. 18Och Jesus hotade honom, och djefvulen gick ut af honom; och drängen vardt helbregda i samma stund. 19Då gingo Lärjungarna till Jesum afsides, och sade: Hvi kunde icke vi drifva honom ut? 20Jesus sade till dem: För edra otros skull. Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona som ett senapskorn, då mågen I säga till detta berget: Gack hädan dit bort, och det skall gå; och eder varder intet omöjeligit. 21Men detta slaget går icke ut, utan med bön och fasto. 22Men då de vistades i Galileen, sade Jesus till dem: Det skall ske, att menniskones Son varder öfverantvardad i menniskors händer; 23Och de skola dräpa honom, och tredje dagen skall han stå upp igen. Och de vordo storliga bedröfvade. 24Och när de kommo till Capernaum, gingo de, som skattpenningen plägade uppbära, till Petrum, och sade: Plägar icke edar mästare gifva skattpenning? 25Då sade han: Ja; och som han kom i huset, förekom honom Jesus, och sade: Hvad synes dig, Simon? Af hvem taga jorderikes Konungar tull eller skatt? Af sin barn, eller af de främmande? 26Sade Petrus till honom: Af de främmande. Då sade Jesus till honom: Så äro ju barnen fri. 27Men på det vi icke skole förarga dem, så gack till hafvet, och kasta ut kroken; och den första fisk du får, tag. Och när du låter upp hans mun, varder du finnandes en penning; den tag, och få honom ut, för mig och dig.
Nu markerat:
Matteus 17: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
