Klagovisorna 5
5
1Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek. 2Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom. 3Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor. 4Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala. 5Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila. 6Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta. 7Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla. 8Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar. 9Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene. 10Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren. 11De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer. 12Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat. 13Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor. 14De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel. 15Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt. 16Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve! 17Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad; 18För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver. 19Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid; 20Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss? 21Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro. 22Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
Nu markerat:
Klagovisorna 5: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in