Job 22
22
1Då svarade Eliphas af Thema, och sade: 2Menar du att en man kan liknas vid Gud; eller någor är så klok, att han kan likna sig vid honom? 3Menar du att dem Allsmägtiga behagar, att du räknar dig så from? Eller hvad hjelper det honom, om än dine vägar utan brist voro? 4Menar du han fruktar att straffa dig, och gå till rätta med dig? 5Ja, din ondska är fast stor, och uppå din orättfärdighet är ingen ände. 6Du hafver tagit af dinom broder pant utan sak; du hafver dragit kläden af dem nakna. 7Du hafver icke gifvit dem trötta vatten dricka; du hafver nekat dem hungroga ditt bröd. 8Du hafver brukat våld i landena, och bott deruti med stort prål. 9Enkor hafver du låtit gå ohulpna, och sönderbrutit de faderlösas armar. 10Derföre äst du omvefvad med snaro, och fruktan hafver dig hasteliga förskräckt. 11Skulle du då icke se mörkret, och vattufloden icke öfvertäcka dig? 12Si, Gud är hög i himmelen, och ser stjernorna uppe i höjdene; 13Och du säger: Hvad vet Gud? Skulle han kunna döma det i mörkret är? 14Skyn skyler för honom, och han ser intet; han vandrar i himmelens omgång. 15Vill du akta på verldenes lopp, der de orättfärdige uti gångne äro? 16Hvilke förgångne äro, förr än tid var, och vattnet hafver bortsköljt deras grund; 17De som till Gud sade: Far ifrån oss; hvad skulle den Allsmägtige kunna göra dem? 18Ändock han uppfyllde deras hus med ägodelar; men de ogudaktigas råd vare långt ifrå mig. 19De rättfärdige skola få det se, och glädja sig; och den oskyldige skall bespotta dem. 20Deras väsende skall försvinna, och det qvart är af dem, skall elden förtära. 21Så förlika dig nu med honom, och haf frid; derutaf skall du hafva mycket godt. 22Hör lagen utaf hans mun, och fatta hans tal uti ditt hjerta. 23Om du omvänder dig till den Allsmägtiga, så skall du uppbyggd varda; och kasta det orätt är långt ifrå dine hyddo; 24Så skall han gifva guld igen för stoft, och för sten gyldene bäcker. 25Och du skall hafva guld nog, och silfver skall dig med hopom tillfalla. 26Då skall du hafva din lust i dem Allsmägtiga, och upplyfta ditt anlete till Gud. 27Du skall bedja honom, och han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala. 28Ehvad du tager dig före, det skall han låta dig väl af gå; och ljus skall skina på dina vägar. 29Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer han; och den som sin ögon nederslår, han skall blifva frälst; 30Och den oskyldige skall hulpen varda; för sina händers renhets skull skall han hulpen varda.
Nu markerat:
Job 22: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in