Johannes 14

1Och han sade till sina Lärjungar: Edart hjerta vare icke bedröfvadt: Tron I på Gud, så tror ock på mig. 2I mins Faders hus äro många boningar; om så icke vore, säger jag dock eder, att jag går bort till att bereda eder rum. 3Och om jag än går bort till att bereda eder rum, skall jag likväl komma igen, och taga eder till mig; att hvar jag är, der skolen I ock vara; 4Och hvart jag går, veten I, och vägen veten I. 5Thomas sade till honom: Herre, vi vete icke hvart du går; och huru kunne vi veta vägen? 6Jesus sade till honom: Jag är vägen, sanningen och lifvet; ingen kommer till Fadren, utan genom mig. 7Känden I mig, så känden I ju ock min Fader; och nu kännen I honom, och hafven sett honom. 8Philippus sade till honom: Herre, låt oss se Fadren, så hafve vi nog. 9Sade Jesus till honom: Jag är så lång tid när eder, och du känner mig icke; Philippe, den mig ser, han ser Fadren; och huru säger du: Låt oss se Fadren? 10Tror du icke, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig? Orden, som jag talar till eder, talar jag icke af mig sjelf; Fadren, som är i mig, han gör gerningarna. 11Tror mig, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig; eljest, tror mig för gerningarnas skull. 12Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den der tror på mig, de gerningar, som jag gör, skall ock han göra; och skall göra större än dessa; ty jag går till Fadren. 13Och allt det I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra; på det att Fadren skall prisad varda i Sonenom. 14Hvad I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra. 15Älsken I mig, så håller min bud. 16Och jag skall bedja Fadren, och han skall gifva eder en annan Hugsvalare, att han skall blifva när eder evinnerliga; 17Sanningenes Anda, den verlden icke kan undfå; ty hon ser honom icke, och känner honom icke; men I kännen honom; ty han blifver när eder, och skall vara i eder. 18Jag skall icke låta eder vara faderlösa; jag skall komma till eder. 19Än är en liten tid, och verlden ser mig icke mer. Men I skolen se mig; ty jag lefver; I skolen ock lefva. 20På den dagen skolen I förstå, att jag är i minom Fader; och I i mig, och jag i eder. 21Den min bud hafver, och håller dem, han är den mig älskar; och den mig älskar, han skall varda älskad af minom Fader; och jag skall älska honom, och honom skall jag uppenbara mig. 22Sade till honom Judas, icke den Ischarioth: Herre, hvad är det då, att du skall uppenbara dig oss, och icke verldene? 23Svarade Jesus, och sade till honom: Den mig älskar, han varder hållandes min ord, och min Fader skall älska honom; och vi skole komma till honom, och blifva boende när honom. 24Men den mig icke älskar, han håller icke min ord; och det ordet I hören, är icke mitt, utan Fadrens som mig sändt hafver. 25Detta hafver jag talat till eder, medan jag hafver varit när eder. 26Men Hugsvalaren, den Helge Ande, hvilken Fadren skall sända i mitt Namn, han skall lära eder all ting, och påminna eder allt det jag eder sagt hafver. 27Friden låter jag eder; min frid gifver jag eder; icke gifver jag eder, såsom verlden gifver. Edart hjerta vare icke bedröfvadt, ej heller rädes. 28I hörden, att jag sade eder: Jag går bort, och kommer åter till eder. Haden I mig kär, då gladdens I ju, att jag sade: Jag går till Fadren; ty Fadren är större än jag. 29Och nu sade jag eder det, förr än det sker, att I tro skolen, när det skedt är. 30Härefter talar jag icke mycket med eder; ty denna verldenes Förste kommer; och i mig hafver han intet. 31Men på det att verlden skall förstå, att jag hafver Fadren kär, och så gör som Fadren mig budit hafver; står upp, låter oss gå hädan.

Nu markerat:

Johannes 14: SK73

Märk

Dela

Kopiera