Och låg en man krank, benämnd Lazarus, af Bethanien, af Marie och hennes systers Marthe by. Och var Maria den som smorde Herran med smörjelse, och torkade hans fötter med sitt hår; hvilkens broder, Lazarus, låg sjuk. Så sände hans syster till honom, och sade: Herre, si, den du kär hafver, ligger sjuk. När Jesus det hörde, sade han: Denne sjukdomen är icke till döds, utan till Guds äro; att Guds Son skall deraf ärad varda. Och hade Jesus Martham, och hennes syster, och Lazarum kär. När han då hörde, att han var sjuk, blef han der i samma rummet två dagar. Derefter sade han till Lärjungarna: Låt oss åter gå in i Judeen. Lärjungarna sade till honom: Rabbi, nu ville Judarna stena dig; och åter går du dit? Jesus svarade: Äro icke tolf timmar om dagen? Hvilken som vandrar om dagen, han stöter sig icke; ty han ser denna verldenes ljus. Men den som vandrar om nattena, han stöter sig; ty ljuset är icke i honom. Detta talade han; och sedan sade han till dem: Lazarus, vår vän, sofver; men jag går att uppväcka honom af sömnen. Då sade hans Lärjungar: Herre, sofver han, så varder det bättre med honom. Men Jesus talade om hans död; och de mente, att han hade talat om lekamlig sömn. Så sade då Jesus uppenbarliga: Lazarus är död. Och jag gläds för edra skull, att jag icke var der, på det I tro skolen; men låter oss gå till honom. Då sade Thomas, som kallas Tvilling, till Lärjungarna: Låt ock oss gå, att vi må dö med honom.
Bibelappen
Bibelappen för barn
