Predikaren 7
7
1Ty ho vet hvad menniskone nyttigt är i sin lifstid, medan hon lefver i sine fåfängelighet, hvilken är som en skugge? Eller ho vill säga menniskone, hvad efter henne komma skall under solene? 2Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen. 3Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat. 4Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt. 5De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset. 6Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång. 7Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet. 8En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta. 9Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande. 10Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta. 11Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga. 12Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene. 13Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver. 14Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot? 15I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är. 16Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko. 17Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig. 18Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid. 19Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt. 20Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro. 21Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar. 22Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig. 23Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver. 24Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig. 25Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat? 26Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse; 27Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången. 28Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst. 29Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla. Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.
Nu markerat:
Predikaren 7: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in