1 Korinthierbrevet 15
15
1Käre bröder, jag minner eder på Evangelium, som jag eder förkunnat hafver, hvilket I ock anammat hafven, i hvilko I ock stån; 2Genom hvilket I ock salige varden, huruledes jag eder det förkunnade, om I hafven det behållit; utan så är, att I förgäfves trott hafven. 3Ty jag hafver i förstone eder föregifvit, det jag ock undfått hafver, att Christus är döder för våra synder, efter Skrifterna; 4Och att han är begrafven; och att han uppstånden är på tredje dagen, efter Skrifterna. 5Och att han vardt sedder af Cepha, sedan af de tolf. 6Sedan vardt han sedder af mer än femhundrade bröder på en tid, af hvilkom ännu månge lefva; men mestedelen äro afsomnade. 7Derefter vardt han sedder af Jacobo; och sedan af alla Apostlarna. 8På sistone efter allom vardt han ock sedder af mig, såsom af en den der otidig född är. 9Ty jag är den ringaste ibland Apostlarna, så att jag är icke värd kallas Apostel; derföre, att jag hafver förföljt Guds församling. 10Men af Guds nåd är jag det jag är; och hans nåd hafver icke fåfäng varit i mig; utan jag hafver mer arbetat, än de alle; dock icke jag, utan Guds nåd, som i mig är. 11Det vare nu jag, eller de, så predike vi, och så hafven I trott. 12Är nu Christus predikad för eder, att han är uppstånden ifrå de döda; hvarföre säga då somlige ibland eder, att de dödas uppståndelse är intet? 13Är nu de dödas uppståndelse intet, så är ock Christus icke heller uppstånden. 14Är Christus icke uppstånden, så är vår predikan fåfäng; så är ock edor tro fåfäng. 15Och vi vardom funne falsk Guds vittne, att vi emot Gud vittnat hafve, att han hafver uppväckt Christum; den han icke uppväckt hafver, om de döde icke uppstå. 16Ty om de döde icke uppstå, så är icke heller Christus uppstånden. 17Är Christus icke uppstånden, så är edor tro fåfäng; och så ären I ännu uti edra synder. 18Så äro ock de förtappade, som i Christo afsomnade äro. 19Om vi allenast i detta lifvet hafve hoppet till Christum, så äre vi uslast ibland alla menniskor. 20Men nu är Christus uppstånden ifrå de döda, och vorden förstlingen ibland dem som sofva. 21Efter döden är genom en mennisko, ock genom en mennisko de dödas uppståndelse. 22Ty såsom alle dö uti Adam, så skola ock alle i Christo varda lefvande gjorde. 23Hvar och en uti sin egen ordning; förstlingen Christus, sedan de som Christo tillhöra uti hans tillkommelse. 24Sedan änden, då han öfverantvardar Gudi och Fadrenom riket; och aflägger all herradöme, och alla öfverhet och väldighet. 25Ty han måste regnera, tilldess han lägger alla sina fiendar under sina fötter. 26Den ytterste fienden döden skall varda borttagen. 27Ty all ting hafver han lagt under hans fötter; så, när han säger, att all ting honom undergifven äro, är nog uppenbart, att han undantagen är, som honom all ting undergifvit hafver. 28Då nu all ting honom undergifven äro, så varder ock då Sonen sjelf undergifven honom, som honom all ting undergifvit hafver; på det att Gud blifver allt i allom. 29Hvad göra de eljest, som sig döpa låta öfver de döda? Om de döde ingalunda uppstå, hvi låta de sig då döpa öfver de döda? 30Och hvi stå vi alltid uti fara? 31Vid vår berömmelse, som jag hafver i Christo Jesu, vårom Herra, dör jag hvar dag. 32Hafver jag efter menniskomening uti Epheso stridt med vilddjur; hvad hjelper mig det, om de döde icke uppstå? Låt oss äta och dricka; ty i morgon måste vi dö. 33Låter icke förföra eder; ondt snack förkränker goda seder. 34Vaker upp rätteliga, och synder icke; ty somlige veta intet af Gudi; till blygd säger jag eder detta. 35Måtte nu någor säga: Huru skola de döde uppstå? Och med hurudana lekamen skola de komma? 36Du dåre, det du sår, det får icke lif, utan det blifver dödt. 37Och det du sår, är ju icke den kroppen som varda skall, utan ett blott korn, nämliga hvete, eller annat sådant. 38Men Gud gifver thy en kropp, såsom han vill, och hvarjo och eno af sädene sin egen kropp. 39Icke är allt kött enahanda kött; utan menniskors kött är annat, annat är fäs, annat är fisks, och annat är fogels. 40Och det äro himmelske kroppar, och jordiske kroppar; men en annor härlighet hafva de himmelske, och en annor de jordiske. 41En annor klarhet hafver solen, och en annor klarhet hafver månen, och en annor klarhet stjernorna; ty en stjerna går öfver den andra i klarheten. 42Sammaledes ock de dödas uppståndelse; det varder sådt förgängeligit, och skall uppstå oförgängeligit. 43Det varder sådt i snöplighet, och skall uppstå i härlighet; det varder sådt i skröplighet, och skall uppstå i kraft. 44Det varder sådt ett naturligit lekamen, och skall uppstå ett andeligit lekamen. Man hafver ett naturligit lekamen; man hafver ock ett andeligit lekamen; 45Såsom skrifvet är: Den första menniskan Adam är gjord till naturligit lif; och den ytterste Adam till andeligit lif. 46Men den andelige lekamen är icke den förste, utan den naturlige; sedan den andelige. 47Den första menniskan är af jordene jordisk; den andra menniskan är Herren af himmelen. 48Hurudana den jordiska är, sådana äro ock de jordiske; och hurudana den himmelska är, sådana äro ock de himmelske. 49Och som vi hafve burit dens jordiskas liknelse, så skole vi ock bära dens himmelskas liknelse. 50Men detta säger jag, käre bröder, att kött och blod kunna icke ärfva Guds rike; och det förgängeliga skall icke ärfva oförgängelighet. 51Si, jag säger eder en hemlighet: Vi skole icke alle afsofva; men alle måste vi förvandlade varda, 52Uti en punkt, uti ett ögnablick, med yttersta basunen; ty basunen skall ljuda, och de döde skola uppstå oförgängelige, och vi skole förvandlade varda. 53Ty detta förgängeliga måste ikläda sig oförgängelighet, och detta dödeliga måste ikläda sig odödelighet. 54Men då detta förgängeliga ikläder sig oförgängelighetena, och detta dödeliga ikläder sig odödelighetena, så varder det ordet fullkomnadt, som skrifvet är: Döden är uppsvolgen uti segren. 55Du död, hvar är din udd? Du helvete, hvar är din seger? 56Dödsens udd är synden; syndenes kraft är lagen. 57Men Gudi vare tack, som oss segren gifvit hafver, genom vår Herra Jesum Christum. 58Derföre, mine käre bröder, varer faste, ovikelige, och rike uti Herrans verk alltid; efter det I veten, att edart arbete är icke fåfängt i Herranom.
Nu markerat:
1 Korinthierbrevet 15: SK73
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in