Psaltaren 119:81-96

Min själ längtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord. Mina ögon längtar efter ditt tal, jag frågar: "När skall du trösta mig?" Ty jag är som en vinlägel i rök, men jag glömmer ej dina stadgar. Hur få är inte din tjänares dagar! När skall du hålla dom över mina förföljare? De fräcka gräver gropar för mig, de som lever i strid med din undervisning. Alla dina bud är trofasthet. Utan orsak förföljer man mig. Hjälp mig! De har nästan utplånat mig från jorden, men jag överger inte dina befallningar. Håll mig vid liv enligt din nåd, jag vill ta vara på din muns vittnesbörd. För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen. Från släkte till släkte varar din trofasthet, du har grundat jorden och den består. Enligt dina domslut består den än i dag, ty allting måste tjäna dig. Om inte din undervisning varit min glädje, hade jag förgåtts i mitt elände. Jag skall aldrig glömma dina befallningar, ty genom dem håller du mig vid liv. Jag är din, fräls mig, ty jag begrundar dina befallningar. De ogudaktiga vaktar på mig för att förgöra mig, men jag aktar på dina vittnesbörd. På all fullkomlighet har jag sett en gräns, men ditt bud är omätligt i vidd.