Ordspråksboken 7:10-23

Då kom en kvinna honom till mötes, klädd som en sköka och med dolda avsikter. Rastlös och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro när hon var hemma. Än var hon på gatan, än på torgen, vid varje gathörn stod hon på lur. Hon grep tag i honom och kysste honom och sade till honom med fräck uppsyn: "Gemenskapsoffer har jag burit fram, i dag har jag infriat mina löften. Därför gick jag ut för att möta dig, jag letade efter dig, och nu har jag funnit dig. Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten. Jag har bestrött min bädd med myrra, aloe och kanel. Kom, nu skall vi njuta av kärlek ända till morgonen, njuta tillsammans av kärlekens fröjder. Ty min man är inte hemma, han har rest långt bort. Han tog pengarna med sig, först när det blir fullmåne kommer han hem." Så förleder hon honom med mycket fagert tal, med hala läppar förför hon honom. Han följer genast efter henne, lik oxen som går för att slaktas, lik en fånge som skall straffas för sin dårskap, till dess en pil genomborrar hans lever. Han liknar fågeln som skyndar till snaran utan att förstå att det gäller livet.