Ordspråksboken 23

23
1När du sitter till bords med en furste,
besinna då vem du har framför dig.
2Sätt kniven mot din strupe
om du är alltför hungrig.
3Var ej lysten efter hans läckerheter,
det kan vara bedräglig kost.
4Slit inte ut dig för att bli rik,
var klok nog att avstå från det.
5Far inte med blicken efter det som ingenting är,
ty det gör sig vingar
och flyger som örnen mot himlen.
6Ät inte den missunnsammes#den missunnsamme Ordagrant: "den som har ett ont öga". bröd
var ej lysten efter hans läckerheter,
7för han handlar efter sina själviska beräkningar.
"Ät och drick" säger han till dig,
men menar det ej.
8Den bit du ätit måste du spy ut,
och dina vackra ord är förspillda.
9Tala inte för en dåres öron,
han föraktar dina kloka ord.
10Flytta inte en gammal gränssten
och gör inte intrång på de faderlösas åkrar.
11Ty deras återlösare är stark.
Han skall föra deras talan mot dig.
12Öppna ditt hjärta för tillrättavisning
och dina öron för kunskapens ord.
13Låt inte pojken vara utan fostran,
slår du honom med riset skall han inte dö.
14När du slår honom med riset
räddar du hans själ från dödsriket.
15Min son, om ditt hjärta blir vist
gläder sig också mitt hjärta.
16Mitt innersta fröjdar sig
när dina läppar talar det rätta.
17Låt inte ditt hjärta avundas syndare,
utan sträva alltid efter Herrens fruktan.
18Förvisso har du då en framtid,
och ditt hopp skall ej bli om intet.
19Hör, min son, och bli vis
och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
20Umgås inte med drinkare
eller med dem som frossar i mat.
21Ty drinkare och frossare blir fattiga,
och sömnaktighet ger trasiga kläder.
22Lyssna till din far som har fött dig
och förakta inte din mor när hon blir gammal.
23Förvärva sanning och sälj den inte,
förvärva vishet, fostran och insikt.
24Jubel fyller den rättfärdiges far,
en vis son skänker glädje.
25Låt din far och mor vara glada,
må hon som fött dig kunna fröjda sig.
26Min son, ge mig ditt hjärta
och låt mina vägar behaga dig.
27Ty skökan är en djup grop,
den okända kvinnan en trång brunn.
28Ja, som en rövare ligger hon på lur,
hon förökar de trolösas skara bland människorna.
29Vem ropar "ack", vem ropar "ve"?
Vem vållar kiv, vem klagar?
Vem har sår utan orsak?
Vem har dimmiga ögon?
30De som stannar länge vid vinet,
de som går för att pröva kryddat vin.
31Se inte på vinet att det är så rött,
att det ger sådan glans i bägaren
och rinner ner så lätt.
32Till slut biter det som en orm,
och stinger som en giftorm.
33Dina ögon får då se konstiga syner,
och ditt hjärta talar galenskaper.
34Du blir lik en som ligger mitt ute på havet
eller svävar i toppen av en mast.
35"De slår mig, men det gör inte ont,
de ger mig stryk, men jag känner inget.
När skall jag vakna,
så att jag kan få tag i mer?"

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in

YouVersion använder cookies för att anpassa din upplevelse. Genom att använda vår webbplats accepterar du vår användning av cookies enligt beskrivningen i vår Integritetspolicy