Job 17
17
Job avslutar sitt svar på Elifas andra tal
1Min ande är bruten, mina dagar slocknar,
graven väntar på mig.
2Sannerligen, jag är omgiven av smädelser,
mitt öga ser ständigt deras fiendskap.
3Gå själv i borgen för mig,
vem annars kan ge mig sitt handslag?
4Du har tillslutit deras hjärtan för insikt,
låt dem därför inte triumfera.
5Den som förråder vänner mot belöning,
på hans barn skall ögonen tyna bort.
6Han har gjort mig till ett ordspråk bland folken,
en man som man spottar i ansiktet är jag.
7Mitt öga är skumt av grämelse,
alla mina lemmar är som en skugga.
8De rättsinniga häpnar över sådant,
den oskyldige upprörs mot de gudlösa.
9Men den rättfärdige håller fast vid sin väg,
och den som har rena händer blir starkare.
10Men ni må alla komma igen,
jag finner ändå inte någon vis bland er.
11Mina dagar är förbi,
mina planer är krossade,
det som var mitt hjärtas begär.
12Natten vill de göra till dag och när mörkret bryter in säger de:
"Ljuset är nära."
13Om jag måste vänta mig dödsriket som min boning,
breda ut min bädd i mörkret,
14säga till förgängelsen:
"Du är min far",
och till maskarna:
"Min mor", "Min syster",
15var är då mitt hopp?
Vem kan se något hopp för mig?
16Far det ner till dödsrikets bommar,
sjunker vi tillsammans ner i stoftet?
Nu markerat:
Job 17: SFB98
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Old Testament, Copyright (C) 1998, Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm. New Testament, Copyright (C) 1996, 1998,Stiftelsen Svenska Folkbibeln, Stockholm, and Stiftelsen Biblicum, Ljungby