Psaltaren 59:1-17

Psaltaren 59:1-17 B2000

För körledaren. Ett kväde av David när Saul hade skickat män för att bevaka huset och döda honom. Rädda mig, min Gud, från mina motståndare, för mig i säkerhet undan mina fiender! Rädda mig från ogärningsmännen, hjälp mig undan mördarna! De ligger i försåt för mig, grymma män angriper mig, utan att jag syndat eller felat, Herre. Fast jag är oskyldig gör de sig redo. Vakna, kom till mig och se! Du, Herre Gud Sebaot, Israels Gud, res dig och straffa folken! Skona ingen trolös usling! De kommer varje kväll, de ylar som hundar och stryker omkring i staden. Orden strömmar ur deras mun och tungorna är som svärd, de tror att ingen hör dem. Men du, Herre, ler åt dem, du ser med löje på folken. Du är min styrka, jag lovsjunger dig, Gud är min säkra borg. Min Gud är trofast och kommer till min hjälp, Gud låter mig se mina fienders fall. Döda dem inte — då kan mitt folk glömma. Gör dem hemlösa med din makt, störta ner dem, Herre, vår sköld! Varje ord ur deras mun är synd. Låt dem fångas i sitt högmod med sina förbannelser och lögner. Förgör dem i din vrede, förgör dem i grund! Då skall alla inse att Gud härskar i Jakob, ja, till jordens yttersta gräns. De kommer varje kväll, de ylar som hundar och stryker omkring i staden. De driver omkring och letar föda, blir de inte mätta så gnyr de. Men jag skall sjunga om din styrka och jubla var morgon över din trofasthet, ty du blev en borg för mig, dit jag flydde när jag var i nöd.