Ordspråksboken 14:1-18

Visheten bygger sitt hus, dårskapen river det med egna händer. Den gudfruktige går sin väg rakt fram, den som föraktar Herren vandrar krokiga vägar. Dårens ord blir ris för hans rygg, de klokas tunga är deras skydd. Starka oxar ger foder i krubban, med kraftiga stutar blir skörden rik. Ett sannfärdigt vittne ljuger inte, vad menedaren vittnar är lögn. Förgäves söker hädaren vishet, för den kloke är kunskapen lätt att nå. Gå ur vägen för en dåraktig man, av honom får du inte ett vettigt ord. Den klokes vishet är att känna rätta vägen, bedrägeri är dårens dumhet. I hädarens hus bor skuld men hos de rättrådiga nåd. Hjärtat är ensamt om sin sorg, och ingen kan dela dess glädje. Den ondes hus läggs öde, den rättrådiges hydda blomstrar. En väg som tycks vara den rätta kan ändå föra till döden. Också när man skrattar kan hjärtat värka, och glädjen kan sluta i sorg. Den opålitlige får vad han förtjänar, en god man likaså. Den oerfarne tror allt som sägs, den kloke ger akt på varje steg. Den vise fruktar och skyr det onda, dåren trampar självsäkert på. En hetsig man begår dumheter, den besinningsfulle blir ärad. Enfald är den oerfarnes smycke, den kloke bär kunskapens krona.