Nehemja 6:1-16

När Sanvallat, Tobia, araben Geshem och våra övriga fiender fått rapport om att jag hade byggt upp muren och att inga bräscher fanns kvar — låt vara att jag ännu inte satt in dörrar i portarna — sände Sanvallat och Geshem bud till mig: »Kom till Kefirim i Onodalen och möt oss där.« De ville komma åt mig. Jag skickade budbärare till dem med svaret: »Jag står mitt uppe i ett viktigt arbete och kan inte komma. Arbetet avstannar om jag lämnar det för att träffa er.« Fyra gånger sände de sin inbjudan, och varje gång svarade jag likadant. Sanvallat skickade sin tjänare med samma bud en femte gång, nu i form av ett öppet brev med följande lydelse: »Bland icke-judarna sägs — och Geshem bekräftar det — att du och de andra judarna tänker göra uppror, att det är därför du bygger muren och att du skall bli deras kung. Du lär till och med ha ordnat med profeter i Jerusalem som skall ropa: Juda har fått en konung! De här ryktena kommer nog att nå fram till kungen. Kom därför hit. Låt oss rådslå om saken.« Jag sände honom följande svar: »Inget av det du talar om har ägt rum. Du har själv hittat på alltihop.« Vad de allesammans ville var att skrämma oss. »De kommer att ge upp och arbetet blir aldrig utfört«, tänkte de. Men i stället fortsatte jag med förnyade krafter. En dag gick jag till Shemaja, son till Delaja, son till Mehetavel, som inte kunde lämna sitt hem. Han sade: »Låt oss mötas i Guds hus, inne i templet. Låt oss stänga templets portar, ty de kommer för att döda dig, om natten skall de komma för att döda dig.« Jag svarade: »Skulle en man som jag ta till flykten? Och skulle en sådan som jag få gå in i templet och ändå behålla livet? Nej, jag går inte dit in.« Jag insåg nu att han inte var sänd av Gud. Profetian om mig uttalade han därför att Tobia och Sanvallat hade mutat honom. Avsikten var att jag skulle bli rädd och begå en synd genom att göra som de ville. Jag skulle få en fläck på mitt rykte, så att de kunde sprida sitt förtal om mig. Min Gud, glöm aldrig Tobia och Sanvallat och deras ogärningar, eller profetissan Noadja och de andra profeterna som försökte skrämma mig. Muren stod färdig den 25 elul, efter femtiotvå dagar. När våra fiender fick reda på det och folken omkring oss upptäckte det, framstod det för dem som ett under. De förstod att detta verk hade kommit till stånd med vår Guds hjälp.