Matteusevangeliet 26:55-75

Matteusevangeliet 26:55-75 B2000

Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: »Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.« Då övergav alla lärjungarna honom och flydde. De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta. Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två som påstod att han hade sagt: »Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.« Då reste sig översteprästen och frågade: »Har du inget att svara på deras beskyllningar?« Men Jesus teg. Och översteprästen sade: »Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.« Jesus svarade: »Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln .« Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. Vad säger ni?« De svarade: »Han förtjänar döden.« Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar och sade: »Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?« Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: »Du var också tillsammans med Jesus från Galileen.« Men han förnekade det inför alla och sade: »Jag förstår inte vad du talar om.« Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring: »Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.« Han förnekade det på nytt och svor på det: »Jag känner inte den mannen.« Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade: »Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.« Då svor han och bedyrade: »Jag känner inte den mannen.« I samma ögonblick gol en tupp. Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: »Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger«, och han gick ut och grät bittert.