Job 30:20-31

Jag ropar till dig men du svarar inte, jag står här och du ser mig inte. Du har förvandlats till en grym fiende och ansätter mig med all din styrka. Du slungar i väg mig i vinden och upplöser mig i ett dån. Ja, jag vet att du för mig till döden, till den plats där allt levande samlas. Man lyfter inte handen mot den arme när han ropar på hjälp i sin nöd. Jag har ju gråtit över dem som haft det svårt och bekymrat mig om den fattige. Men när jag hoppades på gott, kom ont, när jag väntade på ljus, kom mörker. Mitt inre sjuder, jag får ingen ro, onda dagar möter mig. Sörjande går jag, utan en strimma sol, jag reser mig inför folket och ropar på hjälp. Jag har blivit schakalens broder, jag är uvens like. Min hud svartnar och flagar, kroppen glöder av feber. Min lyras klang har vänts i klagan, flöjtens toner ljuder som gråt.