Job 17

17
1Min livskraft är bruten,
mina dagar är till ända,
graven väntar mig.
2Belackare omger mig,
deras fientlighet är allt jag ser.
3Lägg min pant i förvar hos dig,
någon annan säkerhet har jag inte.
4Du har stängt dem ute från vett och förnuft,
därför skall du inte låta dem triumfera.
5Om någon förråder vänner för pengar
får barnen lida för vad han gjort.
6Gud har gjort mig till en visa för hela världen,
jag har blivit en som man spottar i ansiktet.
7Sorgen har gjort mig skumögd,
min kropp är bara en skugga.
8Detta får de rättrådiga att rysa,
den dygdige upprörs över den gudlöse.
9Den rättfärdige håller sig till sin väg,
den som har rena händer får ny styrka.
10Men fortsätt ni bara, allesammans!
Jag finner ändå ingen klok bland er.
11Min tid är till ända,
mina planer omintetgjorda,
alla mina önskningar.
12Man vill kalla natten för dag,
man säger att mörkret viker för ljuset.
13Finns det något hopp?
Dödsriket blir mitt hem,
jag bäddar åt mig i mörkret,
14jag kallar graven »min far«
och maskarna »mor« och »syster«.
15Vad har jag då för hopp,
vem kan skönja någon lycka för mig?
16Går hopp och lycka med mig till dödsriket,
skall de följa mig ner i mullen?

Nu markerat:

Job 17: B2000

Märk

Dela

Kopiera

None

Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in