Job 15
15
Elifas andra tal
1Elifas från Teman sade:
2Hur kan en vis tala så i vädret
och fylla lungorna med vind,
3försvara sig med gagnlöst prat,
med ord som är till ingen nytta?
4Du undergräver gudsfruktan,
du fördärvar fromheten.
5Din synd lägger orden i din mun,
så att du väljer detta försåtliga språk.
6Din egen mun dömer dig, inte jag,
dina läppar vittnar mot dig.
7Var du den första människa som föddes,
blev du till innan bergen fanns?
8Lyssnade du vid Guds rådslag
och tog all vishet för egen del?
9Vad vet du som inte vi vet,
har du någon insikt som vi inte har?
10Här finns gamla och grånade män,
ännu äldre än din far.
11Är Guds tröst inte nog för dig,
ord som talas med mildhet?
12Varför tappar du besinningen
och stirrar vilt omkring dig?
13Du vänder din vrede mot Gud
och låter orden strömma.
14Hur skulle en människa kunna vara ren,
en av kvinna född ha rätt mot Gud?
15Inte ens sina heliga litar han på,
inte ens himlen är ren inför honom,
16långt mindre då något uselt och fördärvat,
människan, som dricker synd som vatten.
17Jag vill säga dig något, lyssna på mig,
vad jag har sett vill jag yppa,
18det som visa män kan berätta,
det som avslöjats av deras fäder,
19av dem som ensamma ägde landet,
då inga främlingar bodde bland dem:
20Den gudlöse ängslas alla sina dagar,
våldsmannen alla de år han förunnas.
21Överallt hör han skrämmande ljud,
när han tror sig trygg är rövarna där.
22Han har inget hopp om att undkomma mörkret,
han är dömd att falla för svärdet.
23Han irrar omkring efter föda men finner ingen.
Han vet att mörkrets dag väntar honom,
24nöd och trångmål skrämmer honom,
ansätter honom som en kamplysten kung.
25Ty han lyfte sin hand mot Gud
och förhävde sig mot den Väldige,
26trotsigt stormade han fram mot honom
i skydd av sin välvda sköld.
27Hans ansikte sken av välmåga,
kroppen svällde av fetma.
28Nu håller han till i ödelagda städer,
i hus som ingen bor i,
som är dömda att bli ruiner.
29Ingen rikedom får han,
det han äger skall inte bestå.
Hans ax skall inte böja sig mot jorden.
30Han undslipper inte mörkret.
Han är en ranka som förbränns i hettan,
blommorna virvlar bort med vinden.
31Han borde inte lita på det som är tomhet,
då blir han bedragen och tomhet blir hans lön.
32Han vissnar i förtid,
hans krona blir aldrig grön.
33Han är en vinstock som tappar karten,
ett olivträd som fäller sina blommor.
34Ja, ofruktsam är de gudlösas hop,
elden förtär mutkolvars hus.
35De går havande med ofärd och föder olycka,
bedräglighet växer i deras buk.
Nu markerat:
Job 15: B2000
Märk
Dela
Kopiera
Vill du ha dina höjdpunkter sparade på alla dina enheter? Registrera dig eller logga in
Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000. Mer information på svenska finner du här: http://www.bibelsällskapet.se/om-oss/copyright/.