Jeremia 50:11-46

Ni gläder er och jublar, ni som plundrar min egendom, ja, ni skuttar som kvigor på grönbete och frustar som hingstar. Men er mor skall stå med skam och nesa, hon som födde er skall bli vanärad. Hon skall bli det ringaste bland folken — en torr och öde öken. För Herrens vredes skull skall Babylon vara obebott, det skall läggas helt öde. Alla som har sin väg förbi skall bestörta dra efter andan när de ser förödelsen där. Bågskyttar, gör er redo, anfall Babylon från alla sidor! Skjut mot henne, spara inte på pilarna! Mot Herren har hon syndat. Höj härskri mot henne från alla håll! Hon sträcker vapen, hennes torn faller, hennes murar störtar samman. Detta är Herrens hämnd. Ta hämnd på henne, gör med henne så som hon själv har gjort! Utrota ur Babylonien dem som sår och dem som går med skäran i skördetiden. Undan det härjande svärdet skall var och en vända hem till sitt folk, var och en fly till sitt land. Israel är ett vilsegånget får, jagat av lejon. Först slukades det av den assyriske kungen, och till sist har nu den babyloniske kungen Nebukadnessar gnagt på dess ben. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag skall straffa den babyloniske kungen och hans land så som jag straffade den assyriske kungen. Och jag skall föra Israel tillbaka till dess betesmarker, och det skall gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead skall det få äta sig mätt. När den tiden och den dagen kommer, säger Herren, skall man söka efter Israels skuld, men den finns inte längre, söka efter Judas synder, men de är borta, ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar. Ryck fram mot landet Meratajim, angrip det, angrip invånarna i Pekod! Hugg ner dem, vig deras sista rest åt förintelse, säger Herren. Gör vad jag har befallt dig! Stridslarm i landet och stor förödelse. Ack, bräckt och krossad är släggan som slog hela världen. Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken. Du lade en snara för dig själv, Babylon, och innan du visste ordet av var du fångad. Du blev ertappad och gripen, ty det var Herren du utmanade. Herren har öppnat sin rustkammare och tagit fram sin vredes vapen, ty Herren Gud Sebaot har ett verk att utföra i kaldeernas land. Ryck fram mot det från alla håll, öppna dess kornbodar, skyffla allt i högar och vig det åt förintelse, låt ingenting bli kvar! Hugg ner tjurarna, till slaktbänken med dem! Ve dem, deras dag är inne, deras hemsökelses stund. Hör hur de flyende räddar sig ut ur Babylonien för att berätta i Sion om Herrens, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel! Båda upp bågskyttar mot Babylon, alla som kan spänna en båge! Omringa henne från alla håll, låt ingen komma undan! Ge igen för alla hennes ogärningar, gör med henne så som hon själv har gjort! Hon har satt sig upp mot Herren, mot Israels Helige. Därför faller de unga männen på gatorna, alla hennes soldater stupar den dagen, säger Herren. Se, jag vänder mig mot dig, du förmätna, säger Herren Gud Sebaot, ty din dag är inne, din hemsökelses stund. Den förmätna snavar och faller och ingen reser henne upp. Jag skall sätta hennes städer i brand, elden skall sprida sig och förtära allt. Så säger Herren Sebaot: Förtryckt är Israels folk och Judas folk likaså. De som fört bort dem i fångenskap håller dem kvar och vägrar att släppa dem. Men deras befriare är mäktig, Herren Sebaot är hans namn. Han tar sig an deras sak och skänker ro åt jorden men oro åt dem som bor i Babylon. Svärd mot kaldeerna, säger Herren, mot dem som bor i Babylon, mot dess stormän och visa! Svärd mot orakelprästerna, de skall stå där som dårar! Svärd mot dess kämpar, de skall slås av skräck! Svärd mot dess hästar och vagnar, mot legoknektarna därinne, de skall bli som kvinnor! Svärd mot dess skattkamrar, de skall plundras! Svärd mot dess vatten, de skall torka ut! Ty detta är avgudarnas land, de dyrkar skräckbelätena som besatta. Därför skall ökendjur och hyenor bo där, uvar ha sitt tillhåll där. Aldrig mer skall det bebyggas, från släkte till släkte skall det vara obebott. Det skall bli som när Gud ödelade Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren: ingen skall bo där, ingen människa vistas där. Se, ett folk kommer från norr, ett väldigt rike och mäktiga kungar reser sig vid världens bortersta hörn. De bär båge och sabel, de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Babylon. Ryktet når kungen av Babylonien och hans händer förlamas. Han grips av ångest som en kvinna i födslosmärtor. Se, likt lejonet som kommer fram ur Jordandalens täta snår ut på ständigt gröna betesmarker skall jag plötsligt jaga bort dem därifrån och välja ut de bästa baggarna till byte. Ty vem är min like? Vem kan ställa mig till svars? Vilken herde kan hålla stånd mot mig? Hör därför vad Herren har beslutat om Babylon, vilka planer han gjort upp mot kaldeernas land: Sannerligen, de minsta i flocken skall släpas bort, ja, betesmarkerna skall rysa över deras öde. Vid ropet »Babylon har fallit« skall jorden bäva, och ett skri skall höras bland folken.