Jeremia 50:11-46
Jeremia 50:11-46 Bibel 2000 (B2000)
Ni gläder er och jublar, ni som plundrar min egendom, ja, ni skuttar som kvigor på grönbete och frustar som hingstar. Men er mor skall stå med skam och nesa, hon som födde er skall bli vanärad. Hon skall bli det ringaste bland folken — en torr och öde öken. För Herrens vredes skull skall Babylon vara obebott, det skall läggas helt öde. Alla som har sin väg förbi skall bestörta dra efter andan när de ser förödelsen där. Bågskyttar, gör er redo, anfall Babylon från alla sidor! Skjut mot henne, spara inte på pilarna! Mot Herren har hon syndat. Höj härskri mot henne från alla håll! Hon sträcker vapen, hennes torn faller, hennes murar störtar samman. Detta är Herrens hämnd. Ta hämnd på henne, gör med henne så som hon själv har gjort! Utrota ur Babylonien dem som sår och dem som går med skäran i skördetiden. Undan det härjande svärdet skall var och en vända hem till sitt folk, var och en fly till sitt land. Israel är ett vilsegånget får, jagat av lejon. Först slukades det av den assyriske kungen, och till sist har nu den babyloniske kungen Nebukadnessar gnagt på dess ben. Därför säger Herren Sebaot, Israels Gud: Jag skall straffa den babyloniske kungen och hans land så som jag straffade den assyriske kungen. Och jag skall föra Israel tillbaka till dess betesmarker, och det skall gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead skall det få äta sig mätt. När den tiden och den dagen kommer, säger Herren, skall man söka efter Israels skuld, men den finns inte längre, söka efter Judas synder, men de är borta, ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar. Ryck fram mot landet Meratajim, angrip det, angrip invånarna i Pekod! Hugg ner dem, vig deras sista rest åt förintelse, säger Herren. Gör vad jag har befallt dig! Stridslarm i landet och stor förödelse. Ack, bräckt och krossad är släggan som slog hela världen. Ack, Babylons öde väcker fasa bland folken. Du lade en snara för dig själv, Babylon, och innan du visste ordet av var du fångad. Du blev ertappad och gripen, ty det var Herren du utmanade. Herren har öppnat sin rustkammare och tagit fram sin vredes vapen, ty Herren Gud Sebaot har ett verk att utföra i kaldeernas land. Ryck fram mot det från alla håll, öppna dess kornbodar, skyffla allt i högar och vig det åt förintelse, låt ingenting bli kvar! Hugg ner tjurarna, till slaktbänken med dem! Ve dem, deras dag är inne, deras hemsökelses stund. Hör hur de flyende räddar sig ut ur Babylonien för att berätta i Sion om Herrens, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel! Båda upp bågskyttar mot Babylon, alla som kan spänna en båge! Omringa henne från alla håll, låt ingen komma undan! Ge igen för alla hennes ogärningar, gör med henne så som hon själv har gjort! Hon har satt sig upp mot Herren, mot Israels Helige. Därför faller de unga männen på gatorna, alla hennes soldater stupar den dagen, säger Herren. Se, jag vänder mig mot dig, du förmätna, säger Herren Gud Sebaot, ty din dag är inne, din hemsökelses stund. Den förmätna snavar och faller och ingen reser henne upp. Jag skall sätta hennes städer i brand, elden skall sprida sig och förtära allt. Så säger Herren Sebaot: Förtryckt är Israels folk och Judas folk likaså. De som fört bort dem i fångenskap håller dem kvar och vägrar att släppa dem. Men deras befriare är mäktig, Herren Sebaot är hans namn. Han tar sig an deras sak och skänker ro åt jorden men oro åt dem som bor i Babylon. Svärd mot kaldeerna, säger Herren, mot dem som bor i Babylon, mot dess stormän och visa! Svärd mot orakelprästerna, de skall stå där som dårar! Svärd mot dess kämpar, de skall slås av skräck! Svärd mot dess hästar och vagnar, mot legoknektarna därinne, de skall bli som kvinnor! Svärd mot dess skattkamrar, de skall plundras! Svärd mot dess vatten, de skall torka ut! Ty detta är avgudarnas land, de dyrkar skräckbelätena som besatta. Därför skall ökendjur och hyenor bo där, uvar ha sitt tillhåll där. Aldrig mer skall det bebyggas, från släkte till släkte skall det vara obebott. Det skall bli som när Gud ödelade Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren: ingen skall bo där, ingen människa vistas där. Se, ett folk kommer från norr, ett väldigt rike och mäktiga kungar reser sig vid världens bortersta hörn. De bär båge och sabel, de är grymma och utan förbarmande. Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid mot dig, arma Babylon. Ryktet når kungen av Babylonien och hans händer förlamas. Han grips av ångest som en kvinna i födslosmärtor. Se, likt lejonet som kommer fram ur Jordandalens täta snår ut på ständigt gröna betesmarker skall jag plötsligt jaga bort dem därifrån och välja ut de bästa baggarna till byte. Ty vem är min like? Vem kan ställa mig till svars? Vilken herde kan hålla stånd mot mig? Hör därför vad Herren har beslutat om Babylon, vilka planer han gjort upp mot kaldeernas land: Sannerligen, de minsta i flocken skall släpas bort, ja, betesmarkerna skall rysa över deras öde. Vid ropet »Babylon har fallit« skall jorden bäva, och ett skri skall höras bland folken.
Jeremia 50:11-46 Svenska Folkbibeln (SFB98)
Ty ni gladde er och jublade, när ni skövlade min arvedel. Ni hoppade som kvigor på tröskplatsen och frustade som hingstar. Er mor skall ändå fullständigt komma på skam, ja, hon som har fött er skall få skämmas. Se, sist av hednafolken skall hon bli en ödemark, ett torrt land och en öken! På grund av HERRENS vrede måste det ligga obebott och helt och hållet vara en ödemark. Var och en som går förbi Babel skall häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor. Rusta er till strid mot Babel från alla sidor, ni som spänner båge. Skjut på henne, spar inte på pilarna, ty mot HERREN har hon syndat. Höj segerrop över henne från alla håll: "Hon har tvingats ge upp. Hennes stöd har fallit, hennes murar är nerrivna!" Detta är HERRENS hämnd. Hämnas då på henne. Gör mot henne som hon har gjort. Utrota ur Babel den som sår och den som i skördens tid brukar lien. Undan det härjande svärdet skall var och en vända om till sitt folk och var och en fly hem till sitt land. Israel är ett vilsekommet får som jagats av lejon. Först slukade kungen i Assyrien det, och till slut har Nebukadressar, kungen i Babel, gnagt dess ben. Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall straffa kungen i Babel och hans land, liksom jag har straffat kungen i Assyrien. Jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå i bet på Karmel och i Basan. På Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt. I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skall man söka efter Israels missgärning och den skall inte mer vara till, efter Juda synder och de skall inte mer finnas. Ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar. Drag ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod. Förgör dem och ge dem till spillo, säger HERREN, och gör i allt som jag har befallt dig. Det är stridslarm och stor förödelse i landet. Hur sönderbruten och krossad är den inte, den hammare som slog hela jorden! Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna! Jag lade ut en snara för dig, Babel, och du blev fångad innan du visste om det. Du ertappades och greps, ty det var mot HERREN du hade givit dig i strid. HERREN öppnade sitt vapenförråd och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldeernas land. Ryck fram mot det från alla håll, öppna dess förrådshus, kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd, och ge det till spillo. Låt ingenting bli kvar av det. Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt. Ve dem, ty deras dag har kommit, tiden för deras straff! Lyssna till flyktingarna som söker rädda sig ut ur Babels land, för att i Sion förkunna HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel. Kalla samman bågskyttar mot Babel, alla som kan spänna en båge. Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan. Vedergäll det för dess gärningar. Gör mot det alldeles så som det har gjort. Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, mot Israels Helige. Därför skall dess unga män falla på gatorna, alla dess stridsmän skall gå under på den dagen, säger HERREN. Se, jag är emot dig, du övermodige, säger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag skall straffa dig. Då skall den övermodige stappla och falla och ingen skall resa upp honom. Jag skall tända eld på hans städer och elden skall förtära allt omkring honom. Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta är Israels barn och Juda barn med dem. Alla de som har fört dem i fångenskap håller dem fast och vägrar att släppa dem. Men deras återlösare är stark, HERREN Sebaot är hans namn. Han tar sig an deras sak, och skaffar ro åt jorden men oro åt Babels invånare. Svärd mot kaldeerna, säger HERREN, mot Babels invånare, mot dess furstar och vise män! Svärd mot lögnprofeterna, de skall stå där som dårar. Svärd mot dess hjältar, de skall bli förfärade. Svärd mot dess hästar och vagnar, mot alla främmande folk därinne, de skall bli som kvinnor. Svärd mot dess skatter, så att de rövas bort. Torka skall drabba dess vatten, de skall torka ut. Ty det är ett gudabildernas land, med sina skrämmande avgudar uppför de sig som galna. Därför skall schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur. Strutsar skall där ha sin boning. Aldrig mer skall någon människa bo där, från släkte till släkte skall det vara obebott. Liksom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades av Gud, säger HERREN, så skall ingen bo där, ingen människa mer vistas där. Se, ett folk kommer norrifrån, ett stort hednafolk, många kungar reser sig från jordens yttersta ände. De har båge och lans, de är grymma och utan förbarmande. Larmet från dem är som havets dån, på hästar rider de fram, rustade som kämpar till strid mot dig, du dotter Babel. När kungen i Babel hör ryktet om dem sjunker hans händer ner. Ängslan griper honom, ångest som hos en barnaföderska. Se, likt ett lejon skall han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot? Hör därför vad HERREN har beslutat om Babel, och de tankar som han tänkt om kaldeernas land. Även de minsta i hjorden skall släpas bort, och deras betesmark skall häpna över dem. Vid ropet: "Babel är intaget!" skall jorden bäva och ett skriande höras bland hednafolken.
Jeremia 50:11-46 Svenska 1917 (SVEN)
Ja, om I än glädjens och fröjden eder, I som skövlen min arvedel, om I än hoppen såsom kvigor på tröskplatsen och frusten såsom hingstar, eder moder skall dock komma storligen på skam; hon som har fött eder skall få blygas. Se, bland folken skall hon bliva den yttersta -- en öken, ett torrt land och en hedmark! För HERRENS förtörnelses skull måste det ligga obebott och alltigenom vara en ödemark. Alla som gå fram vid Babel skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.Jer. 25, Rusten eder till strid mot Babel från alla sidor, I som spännen båge; skjuten på henne, sparen icke på pilarna; ty mot HERREN har hon syndat. Höjen segerrop över henne på alla sidor: »Hon har måst giva sig; fallna äro hennes stödjepelare, nedrivna hennes murar!» Detta är ju HERRENS hämnd, så hämnens då på henne. Såsom hon har gjort, så mån I göra mot henne.Ps. 137,8. Upp. 18,2, Utroten ur Babel både dem som så och dem som i skördens tid föra lien. Undan det härjande svärdet må envar nu vända om till sitt folk och envar fly hem till sitt land. Israel var ett vilsekommet får som jagades av lejon. Först åts det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar, konungen i Babel, gnagt dess ben.2 Kon. 17,5 f. 25,1 f. Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall hemsöka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemsökt konungen i Assyrien. Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå bet på Karmel och i Basan; och på Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.Jer. 29, I de dagarna och på den tider säger HERREN, skall man söka efter Israels missgärning, och den skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.Dan. 9, Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i Pekod. Förfölj dem och döda dem och giv dem till spillo, säger HERREN, och gör i alla stycken såsom jag har befallt dig. Krigsrop höras i landet, och stort brak. Huru sönderbruten och krossad är den icke, den hammare som slog hela jorden! Huru har icke Babel blivit till häpnad bland folken!Jer. 51, Jag lade ut en snara för dig, och så blev du fångad, Babel, förrän du visste därav; du blev ertappad och gripen, ty det var med HERREN som du hade givit dig i strid. HERREN öppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldéernas land. Ja, kommen över det från alla sidor, öppnen dess förrådskammare, kasten i en hög vad där finnes, såsom man gör med säd, och given det till spillo; låten intet därav bliva kvar. Nedgören alla dess tjurar, fören dem ned till att slaktas. Ve dem, ty deras dag har kommit, deras hemsökelses tid! Hör huru de fly och söka rädda sig ur Babels land, för att i Sion förkunna HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel.Jer. 51, Båden upp mot Babel folk i mängd, allt vad bågskyttar heter; lägren eder runt omkring det, låten ingen undkomma. Vedergällen det efter dess gärningar; gören mot det alldeles såsom det självt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, mot Israels Helige. Därför skola dess unga man falla på dess gator, och alla dess stridsmän skola förgöras på den dagen, säger HERREN.Jer. 49, Se, jag skall vända mig mot dig, du övermodige, säger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag vill hemsöka dig. Då skall den övermodige stappla och falla, och ingen skall kunna upprätta honom. Och jag skall tända eld på hans städer, och elden skall förtära allt omkring honom. Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta äro Israels barn, och Juda barn jämte dem. Alla de som hava fart dem i fångenskap hålla dem fast och vilja icke släppa dem. Men deras förlossare är stark; HERREN Sebaot är hans namn. Han skall förvisso utföras deras sak, så att han skaffar ro åt jorden -- men oro åt Babels invånare. Svärd komme över kaldéerna, säger HERREN, över Babels invånare, över dess furstar och dess visa män! Svärd komme över lögnprofeterna, så att de stå där såsom dårar! Svärd komme över dess hjältar, så att de bliva förfärade! Svärd komme över dess hästar och vagnar och över allt främmande folk därinne, så att de bliva såsom kvinnor! Svärd komme över dess skatter, så att de bliva tagna såsom byte! Torka komme över dess vatten, så att de bliva uttorkade! Ty det är ett belätenas land, och skräckgudar dyrka de såsom vanvettiga människor. Därför skola nu schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur, och strutsar skola där få sin boning. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, från släkte till släkte skall det vara obebott.Jes. 13,19 f. 34,14 f. Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades av Gud, säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet människobarn där vistas.Jer. 49, Se, ett folk kommer norrifrån; ett stort folk och många konungar resa sig och komma från jordens yttersta ända.Jes. 13,17 f. Jer. 6,22 f. De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram, rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Babel. När konungen i Babel hör ryktet om dem, sjunka hans händer ned; ängslan griper honom, ångest lik en barnaföderskas. Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till herde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till ansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?Jer. 49,19 f. Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Babel, och de tankar som han har mot kaldéernas land: Ja, herdegossarna skola sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall häpna över dem. När man ropar: »Babel är intaget», då bävar jorden, och ett skriande höres bland folken.
Jeremia 50:11-46 Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
för ni gladde er och jublade när ni skövlade min arvedel. Ni hoppade som kvigor på tröskplatsen och frustade som hingstar. Er mor ska ändå stå med djup skam, hon som har fött er ska få skämmas. Se, sist av hednafolken ska hon bli en ödemark, ett torrt land och en öken! På grund av HERRENS vrede ska det ligga obebott och helt öde. Var och en som går förbi Babel ska häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor. Rusta er till strid mot Babel från alla sidor, ni som spänner båge. Skjut på henne, spar inte på pilarna, för hon har syndat mot HERREN. Höj segerrop över henne från alla håll: ”Hon har tvingats ge upp. Hennes stöd har fallit, hennes murar är nerrivna!” Detta är HERRENS hämnd. Hämnas då på henne. Gör mot henne som hon har gjort. Utrota ur Babel den som sår och den som håller skäran i skördens tid. Undan det härjande svärdet ska var och en vända om till sitt folk och var och en fly hem till sitt land. Israel är ett vilsekommet får som jagats av lejon. Först slukade Assyriens kung det, och till slut har Babels kung Nebukadressar gnagt dess ben. Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag ska straffa Babels kung och hans land liksom jag har straffat Assyriens kung. Jag ska föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han ska få gå i bet på Karmel och i Bashan. På Efraims berg och i Gilead ska han få äta sig mätt. I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, ska man söka efter Israels skuld, men den är borta, efter Juda synder, men de finns inte mer. För jag ska förlåta dem som jag låter leva kvar. Dra ut mot Meratajims land och mot invånarna i Pekod. Förgör dem och vig dem åt förintelse, säger HERREN, och gör i allt som jag har befallt dig. Det är stridslarm och stor förödelse i landet. Hur sönderbruten och krossad är den inte, den hammare som slog hela jorden! Hur har inte Babel kommit hednafolken att häpna! Jag lade ut en snara för dig, Babel, och du blev fångad innan du visste om det. Du ertappades och greps, för det var mot HERREN du hade gett dig i strid. HERREN öppnade sitt vapenförråd och tog fram sin vredes vapen, för Herren Gud Sebaot hade ett verk att utföra i kaldeernas land. Ryck fram mot det från alla håll, öppna dess förrådshus, kasta i en hög vad där finns, som man gör med säd, och vig det åt förintelse. Låt ingenting bli kvar av det. Döda alla dess tjurar, för ner dem till slakt. Ve dem, för deras dag har kommit, tiden för deras straff! Lyssna till flyktingarna som söker rädda sig ut ur Babels land, för att i Sion förkunna HERREN vår Guds hämnd, hämnden för hans tempel. Kalla samman bågskyttar mot Babel, alla som kan spänna en båge. Slå läger runt omkring det, låt ingen komma undan. Vedergäll det för dess gärningar, gör mot det precis som det själv har gjort, för det har handlat övermodigt mot HERREN, mot Israels Helige. Därför ska dess unga män falla på gatorna, alla dess stridsmän ska gå under på den dagen, säger HERREN. Se, jag är emot dig, du övermodige, säger Herren Gud Sebaot, för din dag har kommit, den tid då jag ska straffa dig. Då ska den övermodige stappla och falla, och ingen ska resa upp honom. Jag ska tända eld på hans städer och elden ska förtära allt omkring honom. Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta är Israels barn och Juda barn med dem. Alla som har fört dem i fångenskap håller fast dem och vägrar att släppa dem. Men deras återlösare är stark, HERREN Sebaot är hans namn. Han tar sig an deras sak, och skaffar ro åt jorden men oro åt Babels invånare. Svärd mot kaldeerna, säger HERREN, mot Babels invånare, mot dess furstar och vise män! Svärd mot lögnprofeterna, de ska stå där som dårar. Svärd mot dess hjältar, de ska bli förfärade. Svärd mot dess hästar och vagnar, mot alla främmande folk därinne, de ska bli som kvinnor. Svärd mot dess skatter, så att de rövas bort. Torka ska drabba dess vatten, de ska torka ut, för det är ett gudabildernas land, med sina skrämmande avgudar uppför de sig som galna. Därför ska schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur. Strutsar ska där ha sin boning. Aldrig mer ska någon människa bo där, från släkte till släkte ska det vara obebott. Liksom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades av Gud, säger HERREN, så ska ingen bo där, ingen människa mer vistas där. Se, ett folk kommer norrifrån, ett stort hednafolk, många kungar reser sig från jordens yttersta ände. De bär båge och lans, de är grymma och skoningslösa. Larmet från dem är som havets dån, på hästar rider de fram, rustade som kämpar till strid mot dig, du dotter Babel. När Babels kung hör ryktet om dem sjunker hans händer ner. Ängslan griper honom, ångest som hos en barnaföderska. Se, som ett lejon ska han dra upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick ska jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald ska jag sätta över dem. För vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå emot mig? Hör därför vad HERREN har beslutat om Babel och tankarna som han tänkt om kaldeernas land. Även de minsta i hjorden ska släpas bort, och deras betesmark ska häpna över dem. Vid ropet: ”Babel är intaget!” ska jorden bäva och ett skriande höras bland folken.
Jeremia 50:11-46 nuBibeln (NUB)
Ni är glada och jublar, ni som plundrar min arvedel. Ni hoppar som kvigor på tröskplatsen och frustar som hingstar. Er mor ska få stå med stor skam, hon som födde er ska bli vanärad. Hon ska bli det minsta bland folken, en vildmark och ett torrt ökenland. På grund av HERRENS vrede ska det vara obebott och bli till ett ensligt ödeland. Alla som far förbi ska bli förskräckta och dra efter andan när de ser dess förödelse. Förbered er för strid mot Babylon, från alla sidor, ni bågskyttar! Skjut mot det, spara inte på pilarna, för det har syndat mot HERREN. Höj segerrop mot det från alla sidor! Man ger upp! Tornen faller, murarna rasar. Detta är HERRENS hämnd. Hämnas på Babylonien, gör mot henne som hon själv har gjort! Förinta ur Babylonien den som sår och den som brukar skära i skördetiden. Undan förtryckarens svärd ska var och en återvända till sitt eget folk och fly till sitt eget land. Israel är som ett vilsegånget får, jagat av lejon. Den förste att sluka det var kungen av Assyrien, och sedan krossade Nebukadnessar, kungen av Babylonien, dess ben.” Därför säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ”Jag ska straffa den babyloniske kungen och hans land, precis som jag straffade den assyriske kungen. Men jag ska leda Israel tillbaka till dess betesmarker. Det ska gå i bet på Karmel och Bashan och äta sig mätt på Efraims berg och i Gilead. Då, på den tiden, säger HERREN, ska man söka efter Israels skuld, men den ska inte finnas mer, och Judas synder ska inte heller gå att finna, för jag ska förlåta dem som jag har skonat. Anfall Meratajims land och invånarna i Pekod. Döda dem! Vig dem åt förintelse! säger HERREN. Gör så som jag har befallt dig! Det är stridslarm i landet, en stor förödelse. Ack, bräckt och krossad är den slägga som slog hela världen! Babylons öde väcker stor fasa bland folken. Jag gillrade en fälla för dig, Babylon, och du greps innan du hann märka något. Man fann dig och tillfångatog dig, därför att du satt dig upp mot HERREN. HERREN har öppnat sitt vapenförråd och tagit fram sin vredes vapen, för Herren, härskarornas HERRE, har ett verk att utföra i kaldéernas land. Ja, gå emot det från fjärran! Bryt upp dess förråd! Samla allting i en hög och vig det åt förintelse! Lämna ingenting kvar av det. Döda alla dess tjurar, för dem till slakt! Ve dem! Deras tid är inne, tiden för deras straff. Lyssna till dem som flyr, de som tar sig ut ur Babyloniens land för att i Sion berätta om HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel. Dra samman bågskyttar mot Babylon, av alla som kan spänna en båge. Omringa det från alla håll, så att ingen kan fly! Ge igen för alla hennes ogärningar, gör så mot henne som hon själv har gjort, för hon har satt sig upp mot HERREN, Israels Helige. Därför faller de unga männen på gatorna, och alla hennes soldater stupar den dagen, säger HERREN. Jag står dig emot, du högmodiga, säger Herren, härskarornas HERRE, för nu är tiden för mitt straff inne för dig! Den högmodige stapplar och faller, och ingen reser honom upp. Jag ska tända en eld i hans städer, som ska bränna upp allt som finns där omkring.” Så säger härskarornas HERRE: ”Folket i Israel är förtryckt, och folket i Juda likaså. Alla de som tagit dem till fånga håller dem fast och vägrar att låta dem gå. Men deras befriare är mäktig. Hans namn är härskarornas HERRE. Han ska försvara dem och låta landet få ro, men han ger oro åt Babylons invånare. Svärd mot kaldéerna, säger HERREN, mot Babylons invånare och dess furstar och visa män! Svärd mot spåmännen, de ska stå där som dårar! Svärd mot dess hjältar, de ska bli förskräckta! Svärd mot dess hästar och vagnar och mot alla främlingar där inne, de ska bli som kvinnor! Svärd mot dess skatter, de ska rövas bort. Torka över dess vatten, de ska torka ut! För detta är avgudarnas land, de dyrkar skräckens beläten som besatta. Därför ska ökendjur och hyenor bo där, och berguvar ha sitt tillhåll där. Aldrig mer ska någon bo där. Det ska ligga övergivet från generation till generation. Så som Gud ödelade Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger HERREN, så ska ingen bo där, ingen vistas där mer. Se, ett folk kommer från norr, en stor nation och många kungar reser sig från jordens yttersta ändar. De är beväpnade med båge och lans. De är grymma och obarmhärtiga. De låter som havets dån, på sina hästar drar de fram, rustade för strid, mot dig, dotter Babylon! När kungen av Babylonien hör ryktet om dem står han där handfallen. Han grips av ångest, som en kvinna som ska föda barn. Se, likt ett lejon som kommer från Jordandalens täta snår till grönskande betesmarker ska jag plötsligt jaga dem därifrån. Vem är den utvalde som jag ska utse för detta? För vem är lik mig, och vem kan ställa mig till svars? Vilken herde kan utmana mig?” Hör därför vad HERREN har planerat för Babylon och tänkt ut mot kaldéernas land: Även de minsta i flocken ska släpas bort, betesmarkerna ska förfäras över dem. Jorden bävar vid ropet om Babylons fall. Ett rop hörs bland folken.