Habackuk 1:12-17

Du är ju till sedan urtiden, Herre, min Gud, min Helige, du skall aldrig dö. Herre, har du satt dem att skipa rättvisa? Du klippa, har du skapat dem till att straffa? Du vars blick är för ren för det onda, du som inte uthärdar våldet — hur kan du åse de svekfullas dåd, tiga när de onda slukar dem som har rätt? Du har låtit människor bli som havets fiskar, den myllrande skaran utan härskare. De onda drar upp dem alla med krok, halar in dem med sina garn, samlar dem i sina nät. Därför gläds de och jublar, därför offrar de åt sina garn och tänder offereld åt sina nät, som låter dem leva i överflöd och ger dem den rika födan. Skall de få fortsätta att dra sina svärd och slakta folken utan förskoning?