Predikaren 7:1-14

Vem vet vad som är gott för människan i livet, de dagar det tomma livet varar, de dagar hon lever lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som kommer efter henne under solen? Gott rykte är bättre än rökelse och dödsdagen bättre än födelsens dag. Bättre gå till sorgehus än till gästabud. Vad som är slutet för envar må alla levande betänka. Bekymmer är bättre än skratt. Fast minen är mörk kan sinnet vara ljust. De visa är helst i sorgens hus, dårarna i glädjens. Bättre klandras av en vis än lovsjungas av en dåre. Ty som törnrisets knastrande under kitteln, så är dårens skratt. Även detta är tomhet. Hot fördummar den vise, förståndet förmörkas av mutor. Slutet är bättre än början, tålamod bättre än högmod. Var inte snar till vrede, vreden bor i dårars bröst. Säg inte: »Varför var det bättre förr?« Det är inte av vishet man frågar så. Vishet är lika bra som förmögenhet, en förmån för dem som ser solen. Vishet ger skydd liksom pengar ger skydd, men att äga vishet ger mer: den räddar den vises liv. Se på vad Gud har gjort: vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?