Apostlagärningarna 7:1-32

Översteprästen frågade: »Är detta sant?« Stefanos svarade: »Bröder och fäder, lyssna på mig. Härlighetens Gud visade sig för vår fader Abraham, som då bodde i Mesopotamien och ännu inte hade flyttat till Harran, och sade till honom: Lämna ditt land och din släkt och gå till det land som jag skall visa dig. Då lämnade Abraham Kaldeen och bosatte sig i Harran. När hans far var död lät Gud honom flytta vidare till det land där ni nu bor. Han gav honom ingen mark, inte så mycket som en fotsbredd, men han lovade att han skulle få landet som sin egendom, han och hans ättlingar , fast han ännu inte hade några barn. Detta är vad Gud sade: Hans ättlingar skall bo som främlingar i ett land som inte är deras och vara slavar och förtryckas i fyrahundra år. Men det folk vars slavar de blir skall jag döma , sade Gud, och därefter skall de dra ut ur landet och dyrka mig på denna plats. Och han upprättade med Abraham det förbund som har omskärelsen som tecken. Så blev Abraham far till Isak och omskar honom på åttonde dagen, och Isak blev far till Jakob och Jakob till de tolv stamfäderna. Stamfäderna greps av avund mot Josef och sålde honom till Egypten. Men Gud var med honom och hjälpte honom ur alla svårigheter. Han gav honom vishet och lät honom komma i gunst hos farao, den egyptiske kungen, och denne satte honom att styra Egypten och sköta hans förvaltning. Emellertid drabbades hela Egypten och Kanaan av hungersnöd och svåra lidanden, och våra fäder kunde inte skaffa sig mat. Men Jakob fick höra att det fanns brödsäd i Egypten och skickade dit våra fäder, först en gång och sedan en gång till. Andra gången gav sig Josef till känna för sina bröder, och farao fick reda på hans släkt. Josef sände då bud efter sin far Jakob och hela hans familj på sjuttiofem personer, och Jakob drog ner till Egypten. När han och våra fäder hade dött fördes de till Shekem och lades i den grav som Abraham hade köpt av Hamors söner i Shekem mot betalning i silver. Tiden närmade sig då Guds löfte till Abraham skulle uppfyllas, och israeliterna blev ett stort och talrikt folk i Egypten. Men då uppsteg en ny kung på Egyptens tron, en som ingenting visste om Josef. Han gick fram med list mot vårt folk, förtryckte våra fäder och tvingade dem att sätta ut de nyfödda, så att de inte skulle överleva. Då föddes Mose, och han var ett sällsynt vackert barn. Under tre månader sköttes han i sin fars hus. Sedan sattes han ut, men faraos dotter tog upp honom och uppfostrade honom som sin egen son. Mose blev grundligt insatt i den egyptiska visdomen och uppträdde med kraft i både ord och handling. När han var fyrtio år föddes den tanken hos honom att han skulle besöka sina bröder, israeliterna. När han då fick se hur en av dem blev misshandlad skyndade han till hans hjälp och gav honom upprättelse genom att slå ihjäl egyptern. Han trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville rädda dem genom honom, men det gjorde de inte. Nästa dag kom han dit just som ett par av dem hade råkat i gräl. Han försökte försona dem och sade: ’Ni är ju bröder, varför gör ni varandra illa?’ Men den som hade angripit sin landsman stötte undan Mose och sade: ’ Vem har satt dig till ledare och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptern i går?’ Vid de orden flydde Mose, och han levde sedan som främling i Midjan, där han blev far till två söner. När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i en brinnande törnbuske. Mose häpnade över synen, och när han gick fram för att se efter vad det var hördes Herrens röst: Jag är dina fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Då darrade Mose av skräck och vågade inte se efter.