Vid årsskiftet, den tid då kungar drar i fält, sände David ut Joav med hans män och hela Israel, och de skövlade ammoniternas land och belägrade Rabba. Men David själv stannade i Jerusalem.
En dag när David hade stigit upp efter sin middagsvila och gick omkring uppe på taket till sitt palats fick han därifrån se en kvinna som badade. Hon var mycket vacker. David förhörde sig om vem hon var och fick veta att det var Batseba, dotter till Eliam och hustru till hettiten Uria. Då skickade David några män för att hämta henne, hon kom till honom, och han låg med henne fast hennes reningstid ännu varade. Sedan återvände hon hem. Hon blev havande, och hon meddelade David: »Jag väntar barn.«
Då sände David order till Joav: »Skicka hit hettiten Uria!« Joav skickade i väg Uria, och när han kom frågade David hur det var med Joav och med hären och hur det gick i kriget. Sedan sade David: »Gå nu hem och tvätta dammet av fötterna!« Då Uria lämnade palatset lät kungen skicka en gåva efter honom. Men Uria gick inte hem utan lade sig att sova vid ingången till palatset bland kungens tjänare. När David fick reda på att han inte hade gått hem frågade han honom: »Du har ju varit borta länge, varför går du inte hem?« Uria svarade: »Arken och Israel och Juda är i fält. Min herre Joav och kungens män har sitt läger ute i det fria. Skulle då jag gå hem och äta och dricka och ligga med min hustru? Nej, så sant du lever, aldrig att jag skulle göra så!« Då sade David till honom: »Stanna här i dag, så kan du gå i morgon.« Och Uria stannade i Jerusalem den dagen. Dagen därpå bjöd David honom till sitt bord och åt med honom och drack honom full. På kvällen gick Uria och lade sig bland kungens tjänare; hem gick han inte.
Nästa morgon skrev David ett brev till Joav och sände det med Uria. Han skrev: »Ställ Uria i första ledet, där striden är hetast, och dra er sedan undan från honom, så att han blir träffad och stupar.« Joav, som belägrade Rabba, ställde Uria på en plats där han visste att motståndarna var starka. Stadens försvarare gjorde ett utfall och angrep Joav, och flera i Davids här stupade. Också hettiten Uria dog. Joav skickade rapport till David om stridens förlopp och sade till kuriren: »När du har redogjort för striden kan det hända att kungen är uppbragt och frågar: Varför gick ni så nära staden och sökte strid? Förstod ni inte att de skulle skjuta uppifrån murkrönet? Vem var det som dödade Avimelek, Jerubbeshets son, om inte en kvinna som kastade ner en kvarnsten på honom från muren i Teves, så att han dog? Varför gick ni så nära muren? — Då skall du säga: Också din tjänare hettiten Uria är död.«
Kuriren gav sig i väg, och när han kom till David framförde han Joavs budskap. »De var starkare än vi«, berättade han, »och de gjorde ett utfall mot oss, men vi drev dem tillbaka till stadsporten. Då sköt bågskyttarna på oss uppe från murkrönet, och flera av dina soldater stupade. Också din tjänare hettiten Uria är död.« David sade åt kuriren att han skulle hälsa Joav att inte ta illa vid sig av det som hänt. »Än den ene, än den andre blir svärdets byte. Joav skall fullfölja belägringen av staden och jämna den med marken. Säg åt honom att vara vid gott mod.«
När Urias hustru fick veta att Uria var död höll hon dödsklagan över sin man. Efter sorgetidens slut tog David henne hem till sig. Hon blev hans hustru, och hon födde honom en son. Men det som David hade gjort misshagade Herren.
Bibelappen
Bibelappen för barn
